Sviterna efter gÃ¥rdagens skogsluft-och-träningschock blev tvÃ¥. Den ena var en fästing. Det var nästan märkligt, jag kastade en snabb blick pÃ¥ Östrans framsida när jag kom ut i köket i morse, där var en artikel om fästingar, och jag tänkte att det är nog hög tid att skaffa fästingmedel och skrev genast upp det pÃ¥ komihÃ¥g-tavlan. SÃ¥ satte jag mig med kaffekoppen pÃ¥ balkongen tomt stirrande framför mig. En aktiv tanke och en aktiv handling redan före kaffet tar pÃ¥ krafterna… Carrey kom och la huvudet i mitt knä, och där, i vänstra ögonbrynet, satt Ã¥rets första fästing.

Den andra sviten (vad konstigt det ser ut att skriva “svit” i singular, det bli liksom inte samma betydelse dÃ¥?) är att jag inte bara blev extremtrött, jag har fÃ¥tt ont i halsen ocksÃ¥, huvudet bultar sÃ¥ fort jag rör mig och näsan kliar. Fast det kanske vi inte ska skylla pÃ¥ skogen, det är nog troligare sÃ¥ att KÃ¥ smittat mig. Det är tacken det, för att jag tog hand om honom när han var febrig!

Jag ska nog ta det lungt idag. Himla lungt.

Och till alla nyfikna: Det var världens bästa A som fyllde år igår. Himla gammal blev han.