lenas egna

Sviterna efter gårdagens skogsluft-och-träningschock blev två. Den ena var en fästing. Det var nästan märkligt, jag kastade en snabb blick på Östrans framsida när jag kom ut i köket i morse, där var en artikel om fästingar, och jag tänkte att det är nog hög tid att skaffa fästingmedel och skrev genast upp det på komihåg-tavlan. Så satte jag mig med kaffekoppen på balkongen tomt stirrande framför mig. En aktiv tanke och en aktiv handling redan före kaffet tar på krafterna… Carrey kom och la huvudet i mitt knä, och där, i vänstra ögonbrynet, satt årets första fästing.

Den andra sviten (vad konstigt det ser ut att skriva “svit” i singular, det bli liksom inte samma betydelse då?) är att jag inte bara blev extremtrött, jag har fått ont i halsen också, huvudet bultar så fort jag rör mig och näsan kliar. Fast det kanske vi inte ska skylla på skogen, det är nog troligare så att Kå smittat mig. Det är tacken det, för att jag tog hand om honom när han var febrig!

Jag ska nog ta det lungt idag. Himla lungt.

Och till alla nyfikna: Det var världens bästa A som fyllde år igår. Himla gammal blev han.