Oh my god. Nu har jag gjort det.

Vädret är lika strÃ¥lande idag som igÃ¥r. IgÃ¥r i skogen spÃ¥rade vi, det gick inte särskilt strÃ¥lande, idag har vi haft ett ganska rejält lydnadspass, det gick desto mer strÃ¥lande. Faktum är att vi börjar fÃ¥ till ett hyfsat framförgÃ¥ende! Plötsligt, bara sÃ¥där har det lossnat för herrn, vad säger ni om det? Lika plötsligt blev det ocksÃ¥ väldigt mycket roligare att träna det, ingenting i världen är ju roligt när man inte märker nÃ¥gra framsteg. NÃ¥gon tia kommer det nog aldrig att bli, men det ska Ã¥tminstone inte behöva bli en nolla. Krypet gÃ¥r ocksÃ¥ framÃ¥t (haha, ja självklart kryper han inte baklänges!). Lite typiskt att det är tvÃ¥ brukslydnadsmoment som det görs framsteg i, när jag bestämt mig för att satsa pÃ¥ lydnaden tills vi samlat pÃ¥ oss väldigt mycket mer spÃ¥rrutin. För den där rutan…  den gÃ¥r det inte mycket framÃ¥t med inte. Fast nÃ¥nstans sÃ¥ hoppas och tror jag att vi ska ha nytta av att framförgÃ¥endet lossnat och även Carrey tycker att det är ett roligt moment, att han liksom ska inse att det finns situationer när han inte ska ha fokus pÃ¥ mig, utan framÃ¥t och bortÃ¥t istället. Faktum är att jag tror pÃ¥ det sÃ¥pass mycket att jag funderar pÃ¥ att “göra en Lisa”.

Hursomhelst, så måste jag säga att det är väldigt mycket roligare att vara brukshundsägare nu när våren och värmen kommit. Jag vill väl inte påstå att det varit direkt plågsamt under vintern, men att ge sig ut och träna i mörker och kyla känns mer som ett tvång, inte alls som nu. Nu är en ren fröjd! Och kanske är det mycket det som gör att träningen ger resultat nu?