Tältsemester. Var tanken. Fast vi tänkte inte blåhålla oss fast vid den tanken, planen var att åtminstone härda ut en natt i tält, sen hade vi reservplaner att ta till. Och så blev det.

Vi gled runt Skåne i onsdags, först nån timme eller två i Bromölla, A hade ett justeringsjobb att utföra på en robotanläggning på Ifö-fabriken. Där hade dom attans fina personaltoaletter. High-tech. Sen Biltema i Kristiansstad för inköp av tält och lite andra campingnödvändigheter. Sen började vi semestra på riktigt. Vid Brösarps Backar stannade vi för fika-paus. Och det var det många som gjorde… eftersom vädret växlade mellan sol och störtskurar ungefär fem gånger i timmen kände vi inte för att dra iväg med fikakorg och trangiakök alltför långt ifrån bilen, så vi trängdes med tyska turister och en busslast pensionärer vid den anlagda rastplatsen, och stannade inte längre än nödvändigt.

A fixar kaffe vid Brösarps backar. Solen skiner tillfälligtvis.

Sen kollar vi utsikten från närmsta backkrön. Om ca tretti sekunder börjar det regna.

När vi kommit ut till kusten sken solen, och i Simrishamn vandrade vi omkring en bra stund. Siishamn var fint, lite som Borgholm för 20 år sen, visst var det turistigt men med lungt tempo och inte alls så mycket skräp som Borgholm numera är belamrat med. Och det fanns ett Systembolag, dom hade bara gömt det lite.

Soligt men blåsigt Simrishamn.

Därmed var vår utrustning komplett, och vi bestämde oss för att strunta i sydkusten och korsa Skåne, enl smhi var det nämligen störst chans att vi skulle klara oss utan regn under kvällen och natten om vi befann oss i nordvästra Skåne. Vad smhi däremot inte upplyst oss om, och det är väl kanske inte deras sak heller, var att just nordvästra Skånes kust förmodligen är den sämsta tänkbara om man tänkt sig lite lagom naturskön vildcamping. Alla ställen vi såg (och det var många!) där vi skulle kunna tänka oss att slå upp vårt anspråkslösa tält var antingen nationalpark (med campingförbud), badstrand (med hundförbud) eller golfbana. Till slut gav vi upp. Vi tittade på kartan, såg var nästa camping låg och bestämde att om vi inte ramlat på något bra ställe innan dess skulle vi kapitulera. Vi ville ju gärna ha tältet rest och grillen tänd innan mörkret föll…

Tält, hund, husse, grill. På väl inhägnad camping.

Det blev campingen, belägen någonstans i trakten av Mölle. Nu har jag ingen stor campingerfarenhet, men de två jag faktiskt har erfarenhet ifrån under senare år (båda belägna på Öland om det har någon betydelse i sammanhanget) har inte mycket gemensamt med den här, som liknade en korsning mellan koncentrationsläger och barnkollo. Receptionen (och därmed incheckningen) var stängd mellan 22 och 08. Javisst, det är jag med på, man kan inte begära dygnet-runt-bemanning. Och att därmed inte nya bilar kan passera genom bommen den tiden, det kan jag också köpa, det är kanske svårt att hålla reda på nya gäster som kommit under natten under högsäsong. Men man fick en sifferkod att knappa in när man betalt avgiften för att bommen skulle öppna sig, kunde den inte gälla även efter 22? Våra tältgrannar kom och reste tältet och for sedan iväg igen för att hitta ett matställe, kom “hem” för sent och fick därmed lämna bilen utanför, för då var bommen låst! Vilket ändå morgonen efter visade sig vara ganska bra, dom fick visserligen gå några vändor med packnigen, men kunde sedan åka iväg, medan vi satt där vi satt, packade, frukosterade och klara, och väntade på att klockan sklle bli 8. Man kunde nämligen inte passera bommen utåt heller! Hela campingen var omgärdad av ett högt staket, toppat med ett par rader taggtråd. Utanför staketet på den sida av campingen som vi befann oss fanns en fin bokskog, och det fanns faktiskt en grind ut dit, en grind som var låst mellan 22-08… Jag kunde alltså inte ens gå en anständig hundpromenad under väntetiden. Och givetvis var det inte tillåtet att rasta hund inom området.

Kullen. Högt, brant, blåsigt. Vilt och vackert.

När vi blev utsläppta drog vi vidare ut mot Kullens fyr. Det var vilt och vackert och förfärligt blåsigt. Och brant. Sedan ett stopp i Mölle, fint ställe med gammal badortskänsla kvar, befriat från tingeltangel. Sedan körde vi småvägar på norrsidan av Kulla-halvön, och såg åtminstone fem ställen som förmodligen hade lämpat sig för vildcamping. Där ser man. Nån gång kanske vi får rutin på detta och vet var vi ska leta. Vi råkade hitta “Flickorna Lundgren på Skäret” ett litet trädgårdsfik som var bland det prydligaste och finaste vi någonsin sett. Dyrt förvisso, men man fick kvalitet och service för vartenda öre och lite till. Rekommendas varmt!

Flickorna Lundgrens på Skäret. Värt ett besök.

Här tar jag paus i reseberättandet. Mat och långpromenad ligger närmast på programmet. Jag återkommer.