Är det nån som kommer ihåg mig?

Tja, är det inte det ena, så är det det andra, sa kärringen som blödde näsblod. Efter att min mentala status, som under sommaren och början på hösten varit tämligen låg (ja, jag vet, jag har inte sagt något, inte bett om hjälp, och hållit masken duktigt, inget bra sätt att tackla problemet men det tycks vara så jag gör) och bl a gjort att jag varit fullständigt energilös, nu sedan några veckor sakta börjat stiga mot normala nivåer, så har jag hela förra veckan varit så vansinnigt och obegripligt trött. Jag har velat göra saker, men inte orkat. Så fort det blivit lite lugnt och tyst (och det händer ju trots allt då och då även om man har ett Monster) så har jag bara velat sova. Samtidigt har jag varje morgon vaknat med hemsk värk i bihålorna, och resten av dygnet har jag haft det där typiska trycket från samma ställe. Inte förrän i slutet av veckan gjorde jag den naturliga kopplingen: ont och tryck i bihålorna = infektion. Alltså inte ett dugg konstigt att jag varit trött. Och det är egentligen inte bättre nu heller, men liksom lättare att handskas med tröttheten när man vet vad den beror på.

Och nu det det VERKLIGA problemet upp. Jag kan inte logga in på min egen dator! Jag har ju Anders dator att ta till, men alla viktiga program jag använder, för att inte tala om lösenord till mail och olika webbkonton ligger ju på min! Jag vete sjutton hur jag ska komma tillrätta med det problemet. Det här är allvarligt. Riktigt allvarligt.

Annars lunkar livet på. Lunkar är kanske inte rätt ord, livet med Monster går inte i nån stillsam takt precis. Han växer och utvecklas ungefär som han ska, antar jag, och han är inte direkt någon lätt hund att handskas med. Enormt mycket vilja och envishet och tuffhet. Vilket iofs är egenskaper som om jag bara klarar av att fånga in det, borde innebära att han kan bli en riktigt, riktigt bra hund med tiden. Han lär sig nya saker varje dag, tyvärr är det bara ett fåtal av hans färdigheter som jag lärt honom och som kan räknas in i någon av kategorierna vardags- eller tävlingslydnad, det allra mesta har han hunnit lära sig alldeles på egen hand och det är för det mesta inte särskilt bra saker…

Nå. Nu ska jag se om jag åtminstone kan lista ut vad jag har för lösenord till webbmailen, det vore ett litet steg på väg. Och sen ge mig på min egen dator igen och försöka övertala den att släppa in mig…

Tillägg: Fantastiskt. Jag hade åtminstone en del lösenord sparade “på ett säkert ställe”, som visade sig vara såpass bra att jag hittade det! Och förhoppningsvis kan dessa lösenord med lite pyssel och pussel och ev mailande leda mig vidare så jag så småningom har vad jag behöver. Det är värre med programmen. Men vid närmare eftertanke… de allra flesta jag använder är faktiskt open source och “bara” att ta hem och installera. Och tangentbordet på Anders dator är bra mycket bättre än mitt. Jag kommer nog att överleva det här också.