lenas egna

Sandra efterlyste en uppdatering. Ja, okej då. Men det blir ingen rolig läsning, mest jämmer och gnäll.

Jag har i evigheters evigheter (åtminstone över en månad, kanske två) haft ont i bihålorna till och från. Mest till. De senaste dagarna har det äntligen blivit bättre. Det gick nån dag utan att jag hade ont en enda gång, jag vaknade inte längre mitt i nätterna och hade så ont så jag trodde huvudet skulle spricka. Äntligen.

Men är det inte det ena så är det det andra. Igår fick jag plötsligt ont i ryggen, utan att ha gjort något särskilt. Bara sådär. Hundarnas promenader som var planerat att bli en bra träningsrunda med Monster och en långpromenad med Carrey, blev bara varsitt varv runt vattentornet, för att uträtta det nödvändigaste. Värken höll i sig hela kvällen, och som grädde på moset vaknade jag inatt och hade ont i bihålorna igen.

Idag är det ingen fara med ryggen. Så länge jag inte rör på mig. Jag är ungefär lika rörlig som en vedkamin, och minsta rörelse, särskilt sådana som inte kan utföras i upprätt och rak ställning, eller liggande, gör oooont. Och fy fasen vad många gånger man måste röra sig så på en dag, även om man begränsar det så mycket det går. Klä sig och klä av sig, ställa ner vattenskålen på golvet, sätta in disk i maskinen. Hela tiden är det grejer!

Och så ska ju hundarna ut. Mitt på dagen brukar jag ta dom tillsammans, och jag funderade en stund över hur jag skulle göra. På egen hand är även Monster ganska duktig på att gå i koppel utan att dra, men är dom tillsammans så kan varken han eller Carrey såna saker. Skulle jag klara båda? Å andra sidan, en i taget skulle innebära att jag fick gå dubbelt så långt, och även det kändes too much.

Det fick bli en nödlösning. Jag tog båda två (och vet ni hur svårt det kan vara bara att få på kopplet på en hund, när hunden ifråga som annars glatt hoppar ända upp i ansiktshöjd just idag får för sig att det vore käckt att ligga ner istället?), i korta koppel och med myrsteg tog jag mig över på andra sidan gatan, där kunde iaf Carrey gå lös på cykelbanan. Sen gick jag in på koloniområdet innanför, där finns en stor gräsmatta med staket mot cykelbanan och vägen, där kunde jag släppa Monster också och så blev dom självmotionerade, medan jag kunde stå still och titta på…

Carrey fäller som jag vetintevad, och är i stort behov av en pälsgenomgång, men det är liksom inte att tänka på. Jag kan inte träna just nånting med Monster, inte ens köksövningar, när jag inte kan böja mig för godisutdelning. Jag vill inte vänja honom vid att klättra på mig för att få godis, och fånga i luften har han inte lärt sig än.

Jaja. Det går väl över nån gång. Både det ena och det andra.