Jag känner mig osedvanligt trött och sliten idag. Satte mig vid datorn för att påbörja dagens “arbete” vid halvåtta som vanligt, nu är klockan snart nio och jag har inte kommit nånvart. Läst en skvätt här och var i diverse bloggar, men jag ligger så himla mycket efter på det området så även det kändes mest tröttsamt. Vad skriver man för kommentarer i bloggar där det hänt en miljon saker, varav en del stora och viktiga, sen sist?

Jag funderar på att låta mig själv vila lite från projektet jag håller på med idag. Det har varit väldigt intensivt och extremt många timmar ett tag. Å andra sidan är det rätt bra fart på feedbacken just nu, och det bör tas tillvara. Dessutom påbörjar jag förhoppningsvis ett mycket större och dessutom inkomstgivande projekt inom kort, och det vore ju bra om jag stökat undan så mycket som möjligt av detta då. (Det där man skriver i ansökningshandligar om att man är “bra på att hålla många bollar i luften” är inte helt sant när det gäller mig. Jag dyker ner i en sak och koncentrerar mig hårt på det.) Så det är väl lika bra att jag sätter på mera kaffe och försöker få lite fart på hjärnan.

För att Sandra nu inte ska försöka skicka mig till doktorn, så vill jag bara säga att tröttheten nog inte hänger ihop med varken bihålor eller rygg eller eventuella infektioner. Snarare att jag suttit med projektet till minst klockan ett varenda kväll den här veckan, och är uppe före sex om morgnarna. Bihålorna är bättre (även om det bara är tillfälligt igen), ryggen är mycket bättre. Det är bara somliga saker som fortfarande är svåra att göra, sånt som liksom är på halvhöjd, när man måste böja sig litegrann. Men jag kan nu gå obehindrat på slät mark utan att det gör ont, och det är ett stort framsteg.

Från det ena till det andra så vill ni kanske ha en Monster-rapport också? Han är inte så himla mycket monster längre, betydligt lugnare även om han fortfarande har sina ryck. Det känns som en period av återhämtning innan det är dags för tonårstrotset. En period där det vore bra om vi fick så mycket som möjligt befäst, för sen kan det ju vara omöjligt att lära in något nytt ett tag, samtidigt som mycket av det redan inlärda försvinner. Det här är ju saker jag mycket väl vet om. Alltså har jag dåligt samvete för att jag inte tränar så mycket som jag borde. Det enda som är ständigt pågående är all sorts kontaktträning ute. Ni vet, inte dra i koppel, möten med hundar eller människor, lös med kontakt osv.

Det slog mig häromdan att det är i den här åldern (dryga fem månader) dom ofta börjar se ut som älgar, med mera ben än kropp, och alltihop består av lösa delar som liksom inte passar ihop. Nu är jag väl inte helt opartisk, men jag tycker faktiskt att Monster inte alls hamnat där. Jag låter det vara osagt om han kommer dit senare, men han verkar hålla ihop väldigt bra. Han ser inte särskilt valpig ut längre (stillastående alltså, hans jämfotahopp avslöjar honom), men inte gängligt unghundig heller. Han ser ut som en vuxen hund fast lite mindre, med alla delar i rätt proportioner. Och han är inte fet längre. Och jag borde verkligen försöka komma över min foto-olust och försöka åstadkomma några bilder. Det är skamligt att jag i stort sett inte har några valpbilder på juvelen!

Nähe. Mera kaffe var det, och sen igång med det jag ska. Jag har några extremt viktiga telefonsamtal som skulle varit avklarade för flera dagar, att fixa också. Hoppas rätt människor är på rätt plats nu, när dom inte är det och jag ska ringa tillbaka “i eftermiddag” eller “imorgon” så glömmer jag ofelbart bort det. Har det visat sig…

Som sagt. Jag är trött. Mest på mig själv.