Visst är det väl lite konstigt, när man har som mest att göra är det som mest man vill göra. Alltså mer än man hinner med om ni fattar vad jag menar. Iaf är jag i det läget just nu. Jobbet tar förstås upp massor med tid. Det handlar inte om 40-timmars-veckor precis. Så är jag i slutfasen med SASK-sidan, men eftersom jag inte kan prioritera den så blir den slutspurten väldigt långdragen. För att ändå vara så effektiv som möjligt så kör jag taktiken att koncentrera mig hårt på jobbet minst 10 timmar om dagen i kanske fem dagar, för att sedan kunna koppla bort det några dagar och istället koncentrera mig på det andra. För om jag skulle jobba 8 timmar om dagen och sedan när allt annat nödvändigt är avklarat sätta mig med SASK-sajten i nån timme på kvällen blir meningslöst.

Men när jag då har så här fullt upp kommer jag på mer och mer andra saker som jag vill göra, sen när jag får tid… Som det kliar i fingrarna att få sätta igång med. (Kan man inte få sådär en sex timmar mer per dygn och två dagar mer per vecka, jag skulle behöva det?)  Kanske beror det lite på att det är roliga saker jag gör, att det inspirerar. Jag vill ta itu med (och det är verkligen något som behövs, det var jättelänge sen sist) bloggarna och uppgradera dom. Jag ligger efter säkert minst sex-sju versioner eller så, inte bra. Det är min, Sandras , Bettans båda , själva smuligt.com och så Lingotto D’oro . 6 bloggar där en jädra massa kan gå fel när man väntat så länge. Huvva. Och så vill Sandra ha nytt utseende på sin, och det vill jag också! Bettan är mera förnöjsam som det verkar, hon har åtminstone inte sagt något. Och så har jag lite andra planer och projekt som jag vill testa. Både för egen del, för smuligt, lite för SASK, och så ett par förslag till jobbet.

Hörs det att jag trivs väldigt bra med tillvaron just nu?

Ja, så har jag ju tränings- och tävlingsplaner också. Som just nu inte är så mycket mer än bara planer. Det jag tränar allra mest (och nästan enbart) med Monster just nu är kontakt. Kontakt kontakt kontakt. Och lite mer kontakt. Han är en självständig herre ska ni veta, och jag tror att varenda gnutta kontakt nu blir till nytta senare. Och han är jätteduktig, kan gå långa sträckor ute med fin kontakt, tar ofta spontant kontakt, ibland även när vi möter cyklister och andra hundar. Dock inte när vi möter barn, det är för tillfället det roligaste som finns. Inne tränar vi i småstunder lite enkla saker som sitt och ligg (ligg har han kunnat, men för tillfället är det borta, han har ingen som helst aning om vad det betyder), sättande i position och lite “stå fint”. Och vi tränar target (det har han fattat bra!) och försöker oss på ett och annat tricks. Det är ju hela fyra månader kvar innan Monster blir tio månader, på den tiden hinner man väl lätt lära in LklI-momenten?

Nu ska jag sova, jag kan INTE sitta uppe till bortåt två varenda natt, inte när jag stiger upp före sex om morgnarna. Inte varje natt.