Glad Påsk på er allihop!

Förmiddagen idag har ägnats åt påskstädning, påskpynt och förberedande av påskmiddagen. Visst låter det energiskt?

 Påsken är en sån där helg som jag vet att samtliga kvinnliga släktingar av tidigare generationer har förberett med bl a storstädning. Ni vet sån där riktig storstädning som inkluderar allt. Ärligt talat tror jag aldrig att jag gjort en sån inkluderar-allt-städning, inte i ett svep. Min påskstädning i år bestod av ett varv med dammsugaren, och det var idag, på långfredagens morgon. Den dagen då man praktiskt taget inte fick göra någontng när jag var barn (och min släkt var ändå inte det minsta religiös). Påskpyntat har jag alltså också gjort. Det bestod i att ta ner julgardinerna och sätta upp nya, fräscha. Förberedandet av påskmiddagen innebar att ta ut en fryst köttklump ur frysen och lägga den i ugnen. Där får den ligga till framåt kvällen och sen stoppas ner i en plastpåse med marinad. Man borde göra tjälknöl oftare, självlagande mat är bra mat.

J ag har varit frånvarande ett tag igen, har ni märkt det? Orsaken behöver jag väl knappast dra igen. Instoppat i allt intensivt jobbande har jag iaf hunnit med en snabbresa till Göteborg, om det inte vore för att det var en obligatorisk kursdag inför världsutställningen hade jag knappast tagit mig tid till det heller. Nu fick jag lite ledighet, så jag kunde ägna mig åt att ligga med migrän på Sandras soffa större delen av tiden vi var där. Det var ju skoj.

På hemvägen passade vi på att ta vägen om Vinna Hundcenter för lite träning med andra aussiaster. Det var kul, men hade varit roligare med bara aningen bättre väder, och om jag inte känt mig dels bakis efter migränanfall och dito tabletter, dels stressad över både Monsters stressande och vetskapen över att jag egentligen borde vara hemma och jobba… Någon egentlig träning blev det inte, mitt mål med Monster var att han helt enkelt skulle lugna sig såpass att han var kontaktbar, och det gjorde han. Han kunde “gå fint” rätt långa stunder i taget med bra kontakt, trots alla frestande presumptiva lekkompisar. Med Carrey provade jag agilitybanan, och man blir nästan tårögd av att se hur lycklig han blir av det! Hans kunskaper verkar sitta kvar, så vi måste nog göra något av detta. Om inte annat så bara för skojs skull.

Förra söndagen hann jag också med att klara examinationen som tävlingssekreterare, och det stämde hela vägen det som jag tänkte redan när kursen började “hur svårt kan det vara egentligen?”

Nu ska jag kolla om köttklumpen tinat såpass att det går att köra en termometer i den, sen ta ett par mindre rundor med hundarna, sen…. jobba.