Vi har varit på klubben ikväll, monsterhunden och jag. En och en halv timmes lär-dig-hålla-käften-hundjävel-övning. Det var vi för fjorton dagar sen också. Taktiken var att bara sitta på stugtrappen och göra ingenting. Då skällde han i stort sett oavbrutet hela tiden, sista halvtimmen var han så trött att han låg och skällde. Men skällde gjorde han. Han kunde vara tyst några små stunder när alla hundar på planen var stilla, det var allt.

Nu har jag bestämt mig för att inte försöka vänta ut honom. Ikväll körde vi en annan taktik. Började med en liten promenad i skogen, så vi kom upp längst nere på planen bakom stugan, där körde vi direkt ett kort träningspass, innan han ens han börja med sitt gapande. Sen lite kampande och sen gick vi och satte oss. Och han fick en åthutning så fort han började skälla och en massa beröm och kli bakom öronen och köttbullar när han var tyst. Det fungerade såpass bra att de som befann sig ute på planen ett tag funderade på om jag hade bytt hund… Visst blev det en hel del skällande idag också, men skillnaden var enorm.

Och nej, han lär sig ju inte att koppla av själv så här. Man kan öht inte påstå att han kopplar av, men vi får ta det ett steg i taget. Steg ett är att vara tyst. Och jag tror inte han kan bryta själv än, det är bättre att jag hjälper honom nu.

Sen får man ju mycket goda råd… En tjej kom fram och undrade om det inte var bättre att jag bröt med att gå ut på planen och göra nånting med honom. Det tror jag absolut inte på. Det vore ju ganska lätt att ta till, men det är ju precis det han vill. Däremot gjorde vi då och då små korta kontakt- och koncentrationsövningar där vi satt. Ögonkontakt - varsågod - köttbulle. Med köttbullen på varierande ställen, på min fot, mitt knä, tassen, bänken, mellan mina läppar. Ingen action, men kontakt och koncentration.

Nu återstår att se om det märks någon skillnad på honom på kursen på torsdag. Man kan ju alltid hoppas.