Igår trillade en polett ner. Jag upptäckte ett samband som egentligen är alldeles självklart.

Monster och jag befann oss på springa-lös-åkern, vädret var alldeles fantastiskt skönt och somrigt. Tydligen lite väl somrigt så plötsligt enligt Monster, för det blev ingen riktig fart på springandet. Vi tränade lite sitt kvar och ligg kvar en stund, sen slog jag mig ner i gräset, jag hade alls ingen lust att gå hem. Monster strosade omkring en stund, sedan kom han och satte sig han också. Just där och då kom jag på det: Hur i hela friden ska jag kunna begära att Monster som är så intensiv och aktiv ska klara att vara passiv på klubben med en massa andra hundar omkring sig, när han aldrig fått vara passiv utomhus öht? Det här var nog första gången sen han var en yttepyttebebis som han slog sig ner och gjorde ingenting, utomhus.

Allt annat som jag försöker lära honom börjar jag ju med hemma, och vet så innerligt väl att det är sjuundra gånger svårare när vi är på klubben. Och varför har jag inte tänkt på att detsamma gäller passivitet? Varför har jag trott att det är smart att just med det momentet börja just på klubben?

Men nu har poletten iaf trillat ner. En aning sent, men ändå.