lite duktig
Ibland, fast det är ganska sällsynt, händer det att jag inte bara tänker utan handlar därefter också. Alltså har jag för en gångs skull tränat med Monster lite mer strukturerat och genomtänkt än jag brukar. Jag bestämde mig för att vi ett tag framöver ska prioritera tre saker: att få bort hjälpen vid ingångarna, att få riktigt snabba lägganden, och att få en bra stadga i kvarliggandet. Uppe vid vattentornet, inte avskilt men oftast med de störningar som förekommer i form av förbipasserande på lite lagom avstånd, höll vi till.
Snabba och säkra lägganden skulle vi kunna ha ganska snart, bara jag nån gång kan lära mig att belöna lite mer selektivt, dvs inte belöna de gånger när det inte är riktigt bra. Men nej då, den största automatiken i det hela är att jag både klickar och belönar varenda gång Monster lägger sig, oavsett hur. Och varje gång jag gjort det när jag skulle ha avstått stönar jag inombords och tänker att jag ska skärpa mig, och så gör jag om felet igen.
Att minska ner hjälpen vid ingången visade sig inte heller vara särskilt lätt. Vi tappade genast lite tempo men framför allt position, och jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta där… Just nu valde jag iaf att belöna stort för att han öht gjorde någorlunda godkända försök helt utan hjälp, att han liksom visade att han fattade vad han skulle göra utan mitt pekfinger, och så får jag väl försöka mig på nåt mellanting sen kanske? Eller är det bättre att växla, ibland med och ibland utan hjälp?
Stadga i platsliggning däremot känns jättebra. På den nivån vi är alltså. Han ligger stadigt och bra, fortfarande bara i kopplets längd, men säkert i två minuter. Jag gick lite fram och tillbaka, runt honom och över honom, och belönade då och då. Just det kändes riktigt bra idag, även om jag är fullt medveten om hur långt det är kvar.
Sen bet han mig i näven, skithunden. Efteråt när vi skulle leka alltså. Kampleksaken jag fått med mig ut var alldeles för liten, Monster hoppade och högg efter den i farten, eftersom jag samtidigt svingade den så missade han och högg istället min hand med full kraft. Det gjorde så ont ett tag så jag mådde illa och nästan svimmade. Det gick inte hål, men handen blev liksom ihopklämd i sidled, och jag tyckte jag både hörde och kände hur alla ben i mellanhanden bara kraskade sönder. Så illa var det förstås inte, det bara kändes så en stund. Men jag kommer nog att ha en vackert blåfläckig hand imorgon…
Dagens läxa: jag måste lära mig att belöna rätt, och jag måste ha med en större leksak.
Problem 1 löser du enklast med att antingen träna klicktummen på typ tv-reklamen el så eller så hittar du en medhjälpare med snabb tumme (alltså antagligen inte A
) som kan klicka åt dig så du sen kan belöna. Perfekta lösningen är väl en kombination av båda! 
Problem 2 hade jag löst genom att växla. Att delvis kräva perfekta ingångar med hjälp och dels kräva att han tänker och försöker själv och belöna fast det inte blir perfekt då. Kanske klicka och belöna när han är halvvägs in? Han behöver ju faktiskt inte göra klart hela delmomentet för att du ska kunna belöna…
Problem 3… När du löst det så kan du väl berätta hur så jag kan göra likadant med Dizzy?
Jag hoppas Monstret och typ hela Berga fick höra hur förbannat ont det gjorde i handen!!! För det var väl inte så att du skämdes, skyllde dig själv för storleken på leksaken och tyckte att du fick skylla dig själv??? Han KAN nämligen sikta jättefint!
Svara SandraOj oj oj oj…. Nu får jag nog börja träna lite lydnad med Milou så vi
Svara Linda, Jojje och Miloukommer i kapp brosan
Jag skulle vilja ha en människa med mig ute på promenaderna och på
vår träningsäng som talade om för mig hur jag ska göra i olika
situationer, jag kan ju tyvärr ingenting inom lydnad och jag vill inte lära
honom fel kommandon eller fel saker. Det är ju så dumt att lära
honom fel så man får lära om sånt som blivit fel…
Ja ja jag får väl ge mig ut i regnet och träna lite nu då…
Ha en trevlig midsommar!!!
Kramisar Linda.
Hejsan käre bror
Åh vad vi är lika varandra!!!. Min matte sitter o flinar (el. gråter hon?) när hon läser din mattes blogg. Det finns nästan inget hon inte känner igen.
Fattar de inte att vi anser oss vara färdiga när vi fått vårt godis??? Jag går fot jättebra tills jag får min godis… sen blir det en avstickare (med stängda öron) oavsett vad matte vill. Min matte kunde inte lära sig att minska på godiset, man såg ju henne som en godismaskin till slut - gör som hon vill så får man en godis. Hur lätt som helst. Nu har matte blivit helt ding i bollen. Hon tar inget godis med sig längre när vi går ut! Hon har istället börjat ställa krav på mig o jag får banne mig göra bra ifrån mig om det ska bli ngt gott när vi kommer hem. Jag får nöja mig med ett “duktig!” o en klapp - bläh. Jag kontrar istället med att inte sitta/ligga kvar lika länge som när jag vet att matte har en godis i fickan till mig. Fast det blir rätt så tråkigt för då får jag göra om det tills hon blir nöjd.
Sen är det väl inget konstigt om brorsan o jag vill hälsa på ALLA (inte varandra, kanske) vi träffar… Vi är ju så sociala. Jag äääälskar barn o andra hundar o man vill ju inte gå miste om lite bus o lek. Ska man då hellre träna lydnad?! Vad begär de av oss egentligen, våra mattar o hussar? Nä, då får dom nog vara lite roligare i så fall, om de vill ha min uppmärksamhet.
Som jag skrev till Milou så hoppas jag att vi träffas i Stockholm. Milou ska få sin ettårsvaccination o det påminde min matte om att jag också ska ha min. Vi fixar nog det före Stockholm. Matte blev nervös för allt som skrevs i Brukshunden om sjukdomar o smittor som man kan drabbas av på en världsutställning.
Ha nu en riktigt Trevlig Midsommar allihopa!!!
PS. Sköt om handen (samma sak hände oss förra veckan). DS.
Svara Broder WinstonNi har ju kommit långt i lydnaden ju!!! Stadga, position, precision mm tar tid och det är banne mig rätt så krävande (för mattarna också
). Vad duktiga ni är!
Silva och jag kampade för några måndader sedan och även jag hade en för liten leksak
. Silvas ena hörntand satt som en smäck i min tumnagel. Jisses så ont det gjorde! Jisses vad jag skrek! Det slutade med att Silva vägrade ta den leksaken igen (känslig liten dam ibland). Nu har jag en blå nagel utan dess like, samt att delar av den är påväg att lossna, inte kul! Men det kostar att ligga på topp 
.
En trevlig midsommar önskar vi er alla!
Svara ÅsaKram
Åsa, Silva och Space
En riktigt Glad Midsommar önskar vi!!
Svara Nadia