Kl 19.05, efter viss dramatik, föddes nr 1. En svart trefärgad tik med lång svans. Det tog lång tid, alldeles för lång egentligen, och valpen kom baklänges, och när den äntligen kom ut med viss hjälp av Sandra hade Andreas redan suttit i telefonkö till Blå Stjärnan ett bra tag. Men valpen hann före, och litegrann emot oddsen så levde hon och var pigg.

Hoppas hon banat väg för resten nu, så det går lite lättare sen. Jag skulle tro att Sillen behöver vila lite nu innan hon klämmer ut resten.

Det rapporteras att det mest spännande som hänt på västfronten hittills idag är ett strömavbrott på två timmar. Det var ju bra att det inte inträffade under natten och mitt under valpningen.

Nu är det visst pÃ¥ gÃ¥ng med valparna iaf. Silly har enligt uppgift “bökat runt sen igÃ¥r kväll och nu har hon smÃ¥värkar” (sms frÃ¥n Sandra kl 09:53)

Nej, rubriken syftar inte på att valparna är på G, såvitt jag vet har fortfarande inget hänt. Det handlar om valet av bokföringsprogram, vilket inte var nån enkel historia.

Jag försökte i det längsta att upprätthÃ¥lla min ambition att enbart förse min nya dator med programvaror som är gratis, och hittade flera bokföringsprogram att välja pÃ¥. Det första jag testade var visserligen en gratisversion av ett betalprogram, men dels belastat med en massa reklam, dels krävde det Microsoft Access, vilket som bekant inte alls är gratis. Men det andra försöket verkar lovande. Ett finskt(!) program med det i sammanhanget nÃ¥got udda namnet SchysstaC. Men… näe. Lite för enkelt kändes det allt, särskilt i dokumentationen som känns väldigt viktig för mig i det här sammanhanget. Det mÃ¥ste ju liksom bli rätt frÃ¥n början med bokföring, man varken kan eller fÃ¥r hÃ¥lla pÃ¥ och ändra hur som helst och den annars sÃ¥ gÃ¥ngbara metoden trial&error funkar inte här.

Så hittade jag WinBas. Ett fullödigt affärssystem som för en användare är gratis! Och sist jag kollade så var jag bara en, så det passade ju bra. Först blev jag ju lite förförd av det snygga gränssnittet och de många funktionerna, men ju mer jag försökte desto mer fel kändes det. Företag som bara har en användare till hela sitt affärssystem är inte stora, det handlar om en- eller fåmansföretag, och har därför knappast behov av just ett fullödigt affärssystem. Det borde gå att anpassa det mycket mer, och ta bort stora delar av - eller alla - administrationsfunktioner och bara behålla själva bokföringen.

Men sen kom jag pÃ¥ den smarta idén att googla pÃ¥ “bokföringsprogram + enskild firma” och där blev det minsann napp! SÃ¥ nu följer det lite reklam:

Behöver man ett bokföringsprogram för enskild firma, eller för den delen till sin privatekonomi (eller varför inte t ex kennelverksamhet?), så är eFRedo en höjdare! Helt och hållet anpassat för enskild firma, man kan välja kontantmetoden för bokföringen och man kan välja förenklat årsbokslut. Det kan inget av de andra jag testat. Dessutom kan det räkna ut skatt och resultat på rätt sätt, det fungerar ju helt annorlunda med enskild firma än med t ex aktiebolag. Inget annat program fixar det heller. Och det är ändå inte för enkelt, man kan om man vill lägga upp register för både leverantörer, kunder och artiklar, man kan göra mallar för diverse rutiner, man kan göra budgetar, och programmet kan skriva ut snygga fakturor och alla sorters rapporter man kan vilja ha.

Så. Slut på reklam.

Jo. Det fanns förstÃ¥s en nackdel. Det var inte gratis. 60 dagar kan man prova gratis, sen kostar det 460 kronor om Ã¥ret. Jämfört med alla andra icke-gratis-program jag tittat pÃ¥, sÃ¥ är det extremt billigt. Och jag kan ju dra av kostnaden…;)

Nja, inte blev eftermiddagen så särskilt kreativ inte, det kan jag väl inte påstå. Inget mailskrivande blev det heller. Istället har jag testat några olika bokföringsprogram, läst på om bokföringsskyldigheter för enskild näringsidkare och försökt friska upp mina något dammiga kunskaper om debet och kredit. Även detta måstesaker, och dessutom var det synnerligen hög tid att ta tag i det. Om jag snart ska skriva min första faktura så bör jag väl bokföra densamma också. Enligt god redovisningssed, eller vad det nu var det hette.

Det kom ett sms frÃ¥n Sandra redan tidigt i morse. “Idag är nog dagen D!” (Jag skulle förstÃ¥s kalla det dagen V. V som i valpar.) Ett telefonsamtal senare var vi ganska överens om att det Sandra sÃ¥g som eventuella tecken pÃ¥ förestÃ¥ende valpning, lika gärna, och kanske troligare, kunde tolkas som det-är-jobbigt-att-vara-sÃ¥-himla-högdräktig-symptom.

Så dagen D var kanske det rätta uttrycket ändå. D som i Dräktig.

Själv tycker jag att jag varit väldigt oföretagsam idag. Men när jag tänker rätt pÃ¥ saken är det inte sÃ¥ farligt med det. Jag har skrivit ett par “besvärliga” mail, sÃ¥na där som man drar sig för litegrann (och när jag gjrode det kom jag pÃ¥ att jag har ett annat, inte alls besvärligt mail som jag glömt besvara, det ska jag göra efter lunchen som är sen idag), jag har förhandlat fram ett pris pÃ¥ ett jobb (och kanske fegade jag lite för mycket där, men det kanske lönar sig i längden att jag gjorde det), och jag har tagit mig tid att sitta och ta reda pÃ¥ en massa saker som jag mÃ¥ste ta reda pÃ¥ förr eller senare. Det har faktiskt varit idel mÃ¥stesaker, och det är väl ganska duktigt?

Men i eftermiddag ska det bli mera kreativa sysslor.

Jag undrar vad det är med just böcker som gör att dom ska sparas i evigheters evigheter och i stort sett utan urskillning?

Lägenhetens yta är begränsad, och vi betalar hyra för varenda kvadratmeter. Är vi egentligen villiga att betala hyra för att hysa en massa böcker som vi aldrig tittar åt, och som mest bara samlar damm? Vi har iaf tänkt till och kommit fram till att det i vår bokhylla finns olika kategorier böcker. En hel del böcker som man aldrig läst, aldrig haft lust att läsa och högst sannolikt aldrig kommer att få det heller. Bort med dom! En massa böcker som man läst, och som för all del var bra, men som man aldrig kommer att läsa om. Bort! Några få böcker som man läst och tänker att man nog vill läsa om. Ytterligare några som man kanske visserligen inte kommer att läsa om, men som av någon anledning betytt något särskilt och som man av känslomässiga skäl inte vill släppa. (Kanske är det så en del känner för alla sina böcker och därför bygger på hyllmeter efter hyllmeter tills hela väggar är inklädda med böcker?)

SÃ¥ nu har jag rensat. Jag har plockat ut de jag av nÃ¥gon anledning vill behÃ¥lla. Av skönlitteraturen var det inte mer än en handfull böcker som blev kvar. Utöver det min kurslitteratur, jag slÃ¥r i böckerna förvÃ¥nansvärt ofta och är gad att jag faktiskt köpte de flesta böckerna istället för att lÃ¥na eller kopiera. SÃ¥ sparade jag alla kokböcker, men var länge tveksam, vi har redan tidigare kastat ut 24 lexikondelar, för vem kollar i sÃ¥nt nuförtiden? Och hur ofta letar jag rätt pÃ¥ ett recept i en kokbok istället för att googla? Tidigare har vi ocksÃ¥ slängt ut en mängd “coffee table books” (finns det nÃ¥n bra svensk term för det, för inte har man dom liggande pÃ¥ kaffebordet väl?). Vad i hela friden ska man ha sÃ¥na böcker till egentligen?

Nu är det Anders tur att gå igenom alla de rågade IKEA-kassarna med böcker som står uppradade i hallen, så blir det väl några till att stoppa in i bokhyllan. Förhoppningsvis rensar han åtminstone nästan lika hårt som jag.

Denna rensning föranleddes av att jag fick ett plötsligt ryck igÃ¥r kväll och satte igÃ¥ng och möblerade om i arbetsrummet. För att ens kunna börja med detta var jag tvungen att tömma bokhyllorna först. Sedan monterade jag ner hyllorna, bar ut dom, plockade bort datorer och skrivare och diverse annat frÃ¥n skrivbordet och flyttade runt det. Vilket inte var helt lätt, det visade sig vara för stort sÃ¥ det fastnade pÃ¥ diagonalen i rummet, jag fick baxa tillbaka och sedan välta det, rotera igen och välta tillbaka. Herrejisses vad tungt det var! Sedan tillbaka med bokhyllorna, montera ihop pÃ¥ ett annat sätt sÃ¥ att det byggde ända upp till taket. Balanserandes pÃ¥ en stol med den sista sektionen lyft över huvudet upptäckte jag att gardinstÃ¥ngen sköt ut för mycket och var i vägen, ner igen och hämta verktyg, klättra och skruva ner gardinstÃ¥ngen och sÃ¥ upp igen med hyllsektionen. Tillbaka med datorer och skrivare och ligga pÃ¥ golvet och fÃ¥ alla sladdar rätt…

Idag har jag jäkligt ont i ryggen. A var ute och festade igår istället för att möblera om, han har också ont, fast mer i huvudet. Och båda två kan vi väl skylla oss själva för att vi har ont på det ena eller andra stället.

Men ommöbleringen blev bra. Mycket bra. Och jag känner mig nöjd med mig själv.

Ibland, fast det är ganska sällsynt, händer det att jag inte bara tänker utan handlar därefter också. Alltså har jag för en gångs skull tränat med Monster lite mer strukturerat och genomtänkt än jag brukar. Jag bestämde mig för att vi ett tag framöver ska prioritera tre saker: att få bort hjälpen vid ingångarna, att få riktigt snabba lägganden, och att få en bra stadga i kvarliggandet. Uppe vid vattentornet, inte avskilt men oftast med de störningar som förekommer i form av förbipasserande på lite lagom avstånd, höll vi till.

Snabba och säkra lägganden skulle vi kunna ha ganska snart, bara jag nån gång kan lära mig att belöna lite mer selektivt, dvs inte belöna de gånger när det inte är riktigt bra. Men nej då, den största automatiken i det hela är att jag både klickar och belönar varenda gång Monster lägger sig, oavsett hur. Och varje gång jag gjort det när jag skulle ha avstått stönar jag inombords och tänker att jag ska skärpa mig, och så gör jag om felet igen.

Att minska ner hjälpen vid ingÃ¥ngen visade sig inte heller vara särskilt lätt. Vi tappade genast lite tempo men framför allt position, och jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta där… Just nu valde jag iaf att belöna stort för att han öht gjorde nÃ¥gorlunda godkända försök helt utan hjälp, att han liksom visade att han fattade vad han skulle göra utan mitt pekfinger, och sÃ¥ fÃ¥r jag väl försöka mig pÃ¥ nÃ¥t mellanting sen kanske? Eller är det bättre att växla, ibland med och ibland utan hjälp?

Stadga i platsliggning däremot känns jättebra. På den nivån vi är alltså. Han ligger stadigt och bra, fortfarande bara i kopplets längd, men säkert i två minuter. Jag gick lite fram och tillbaka, runt honom och över honom, och belönade då och då. Just det kändes riktigt bra idag, även om jag är fullt medveten om hur långt det är kvar.

Sen bet han mig i näven, skithunden. EfterÃ¥t när vi skulle leka alltsÃ¥. Kampleksaken jag fÃ¥tt med mig ut var alldeles för liten, Monster hoppade och högg efter den i farten, eftersom jag samtidigt svingade den sÃ¥ missade han och högg istället min hand med full kraft. Det gjorde sÃ¥ ont ett tag sÃ¥ jag mÃ¥dde illa och nästan svimmade. Det gick inte hÃ¥l, men handen blev liksom ihopklämd i sidled, och jag tyckte jag bÃ¥de hörde och kände hur alla ben i mellanhanden bara kraskade sönder. SÃ¥ illa var det förstÃ¥s inte, det bara kändes sÃ¥ en stund. Men jag kommer nog att ha en vackert blÃ¥fläckig hand imorgon…

Dagens läxa: jag måste lära mig att belöna rätt, och jag måste ha med en större leksak.

Jag har tänkt. (Jo, det händer faktiskt att jag gör det!)

Eftersom jag väntar på ett mailsvar innan jag kommer vidare i jobbandet, har jag ägnat mig lite åt annat. Bl a tittade jag på filmen från SM-åttans lydnadsprogram. Och så tänkte jag (särskilt med tanke på att många hundar visserligen hade bra mycket högre tempo än denna, men också sämre position och precision), att hur svårt kan det va egentligen? Förstå mig rätt nu, givetvis fattar jag också att det är skitsvårt och krävs hur mycket träning som helst för att få till alla detaljerna och att få hunden att koncentrera sig genom hela programmet, men momenten i sig? Det är ju inga cirkuskonster man begär direkt, eller hur?

Om vi återgår till Monster, så ska vi kanske tala tyst om elitmomenten ett tag till, men hallå, ettans moment, hur svårt är det då? Jag tänkte igenom alla momenten och funderade över vad han redan kan. Och det är faktiskt en hel del, även om det mest består av småbitar än. Och genomgående är att det fattas stora portioner stadga, det finns typ ingenting av den varan än.

Platsliggning. Tja, stadga, som sagt. Och trygghet och vana. Jag har än så länge bara lämnat i kopplets längd, kanske 30 sekunder. Och med andra hundar bara ett par gånger.

Tandvisning. Jag har en känsla av att det här kan bli det svåraste momentet av alla. Inte för att Monster har något emot att folk tittar honom i munnen, eller tar i honom öht, men han blir ju så fruktansvärt glad när någon kommer fram till honom, att det är helt stört omöjligt att sitta still. Här är det nog bara mängdträning som gäller. (I reglerna står det att för högsta betyg ska domaren kunna kontrollera hundens bett utan att hunden sätter sig till motvärn. Det står faktiskt ingenting om att hunden inte får hoppa och studsa i glädjeyra. Fast jag tror inte det hjälper.)

Linförighet. En mycket bra grund finns. Position och kontakt är bra, han hänger med fint i svängar och helomvändningar och halter, och även uthålligheten är (för att vara Monster) rätt okej. I sina bästa stunder klarar han även språngmarsch utan att släppa positionen.

Läggande. Jag vill att själva läggandet ska vara mycket mer automatiserat och snabbare än det är innan jag ens tänker försöka sätta ihop momentet. När det väl är det tror (hoppas) jag att det inte ska vara så svårt att få ihop det färdiga momentet.

Inkallning. Tja, eftersom kvarsittandet är på samma nivå som kvarliggandet, har vi ingen riktig inkallning. Men med hjälp av en fasthållare går det i racerfart. Fina ingångar kan han göra också, fortfarande med en del hjälp, men jag har inte satt ihop det med inkallningen än. Det stora problemet här är nog kvarsittandet. Det är ännu svårare att sitta kvar än att ligga kvar.

Ställande. Samma nivå som läggande, jag tänker inte börja sätta ihop momentet förrän ställandet sitter hårt.

Apportering. Hmm. Det finns en början, men vi har rätt lång bit kvar, om man säger så. Och jädrans vad det är tråkigt att träna. Tycker vi båda två.

Hopp. Bara vi fÃ¥r till ett kvarsittande sÃ¥… Hoppa kan han (och gör förstÃ¥s gärna) och ingÃ¥ngar kan han.

Ja. Ni ser. Hur svårt kan det va?

Min “omöjliga” monsterhund är ju egentligen inte alls sÃ¥ omöjlig. Vi har bara vissa “träningsdisciplinära” problem. Det har blivit lite väl mycket pÃ¥ Monsters villkor har jag insett. Han jobbar när han känner för det och bryter direkt han fÃ¥tt en belöning och riktar uppmärksamhet och energi Ã¥t ett annat hÃ¥ll, varefter mÃ¥ste jag “jobba tillbaka” honom igen. Det blir inte särskilt effektiv träning dÃ¥. Det allra svÃ¥raste med Monster är att fÃ¥ honom att göra saker med mig när det finns andra människor (och hundar för den delen, men det är faktiskt människorna som är värst har jag upptäckt) i närheten. Är det nÃ¥n som behöver lite mera “socialitet” hos sin hund, sÃ¥ finns det här i överskott. Gratis mot avhämtning. SÃ¥ nu är frÃ¥gan: ska jag träna massor massor pÃ¥ klubben, för att fÃ¥ honom att vänja sig? Eller ska jag inte träna där alls, istället träna massor massor hemma och enskilt, sÃ¥ att alla momenten sitter benhÃ¥rt innan vi ens försöker pÃ¥ en apellplan? Eller ska jag göra bÃ¥de -och?

Vill du vara med och sätta ett världsrekord?

Det handlar om att nya Firefox 3 ska ta världsrekordet i flest antal nedladdningar under 24 timmar, och försöket pågår fram till 19.00 ikväll svensk tid. Jag är med, men det gick inte helt smärtfritt. Kanske har alldeles för många anammat uppmaningen, för nedladdningslänken är mycket hårt belastad och först efter åtskilliga försök sent igår kväll lyckades jag. Nu, när drygt halva dygnet passerat har nästan fyra miljoner nedladdningar världen över gjorts, varav ca 21 000 i Sverige.

En pytteliten varning: Jag gjorde uppgraderingen pÃ¥ jobbdatorn, och hade tänkt ta min egen dator ocksÃ¥, men upptäckte att tillägget Firebug inte finns för FF3 än. PÃ¥ jobbdatorn kan jag möjligen klara mig utan det, men absolut inte pÃ¥ min egen. Det lilla redskapet är ovärdeligt, och inga världsrekord i världen kan fÃ¥ mig att avstÃ¥ det. Fast jag kan förstÃ¥s ladda ner idag och vänta med installationen…

Rättelse: Firebug för Firefox 3 finns visst! Det var bara den automatiska sökningen efter nyare versioner i Firefox tilläggshanterare som inte hade full koll. Då blir det trean på min egen dator också innan kvällen.