lenas egna

Det var ett fasligt tjat både här och här och här och här också om att den där familjecupen är på blodigt allvar. Äh, det är ju bara en lek! (Sa hon som kom sist.) Det är iaf kul med Monster, det blir aldrig som man tror. Sånt jag inte alls räknar med ska fungera, går visst ganska bra. Slalom t ex. Han har aldrig varit i närheten av slalompinnar, vi har försökt (utan framgång) med slalom mellan benen, det är allt. Och med tanke på att godis var förbjudet och hur dåligt det brukar gå att locka honom om jag inte har något att muta med så trodde jag aldrig vi skulle ta oss igenom det. Men jodå, med några extrasvängar och ett par utflykter så gick det. Det enda som jag var helt säker på skulle gå bra var racet. Inkallning på valpträningsvis, en håller hunden och man springer därifrån lockandes och hojtandes och försvinner utom synhåll på slutet. Det älskar Monster, och det har alltid gått hur bra som helst, även på klubben där han är okoncentrerad och splittrad. Nu kom han rusande efter mig, tittade fram bakom kröken och konstaterade att jag var där, vände och sprang minst lika fort tillbaka. Flera gånger…

Vi kom hem i onsdags eftermiddag, och det var bara att kavla upp ärmarna och börja traggla med labyrinten igen. För tro inte att alla vägar var utforskade. Onejdå.