lenas egna » det beror på vad man jämför med

12 augusti 2008

det beror på vad man jämför med

Sparad 19:59 i kategori hundar | Taggat: följsamhet,schäfer,valp |

Från vår balkong följer jag utvecklingen av en schäfervalp. Intressant värre. Man undrar hur det ska gå…

Först hade matten en gammal schäfer, som gick oerhört illa. På slutet var det riktigt plågsamt att se. Men så en dag var den borta, och bara ett par dagar senare fanns en liten valp med öronen på sniskan på plats. Den lullade omkring på gräsmattan med sin matte i släptåg, sådär som man kan tillåta små bebisvalpar att bestämma riktningen och tempot bara för att dom ska vänja sig vid att ha koppel på över huvud taget.

Nu har valpen blivit stor, den är faktiskt inte så väldigt mycket yngre än Monster. Minst tio månader iaf. Problemet är, att den fortfarande lullar omkring på gräsmattan med sin matte i släptåg. Den får bestämma både riktning och tempo själv, matte anpassar sig. I viss mån iaf. Ibland går lullandet åt fel håll tydligen, för då spjärnar matten emot. Så gott det nu går. Den stora lilla valpen börjar visa ganska mycket prov på egen vilja också. Ibland vill den hellre ligga och gnaga på en gren än följa med matten in. Matten försöker då dra i kopplet för att få med den stora lilla valpen. Det fungerar inget vidare. Då tar matten upp godis ur fickan och visar. Det hjälper inte heller. Då kastar matte godiset på marken framför den stora lilla valpen, som temporärt släpper sin fina gren för att ta godiset. Under tiden försöker matten hinna sära på valp och gren såpass att dom kan gå därifrån. Det brukar gå åt fyra-fem kastade godisar innan det lyckas. Minst.

Sen försöker matten gå hemåt. Den stora lilla valpen vill inte, utan drar iväg åt ett helt annat håll. Matten tar spjärn. Mera godis. Ibland blir det några steg åt rätt håll. Ibland inte.

Allt beror på vad man jämför med, inser jag. För ibland får jag lite ångest när jag t ex läser om hur långt Linda kommit med Milou, och idag upptäckte jag att det finns ett syskon som redan varit ute och tävlat, flera gånger! Medan vi just inte kommit någon vart alls. (Och jag vet att det till 99% beror på alldeles för lite träning. Jag kommer själv att få sota för det, ingenting blir lättare att lära in av att vänta med det, men ingenting är heller omöjligt eller för sent.) Men när jag jämför med den stora lilla schäfervalpen är Monster ett under av följsamhet och lyhördhet! Och DÅ känner även jag mig ganska duktig, för jag misstänker att Monster inte varit såpass följsam och såpass lyhörd och lydig som han ändå är, om jag inte jobbat på det som jag faktiskt har…

Det ska bli intressant att fortsätta följa den stora lilla schäfervalpen. Hur i hela friden ska det gå? Vad jag inte begriper är att människan hade en schäfer förut, hur bar hon sig åt med den? Eller fick hon ärva den när den redan var så gammal och dålig att den knappt kunde gå och tror att det är ett allmänt tillstånd hos alla schäfrar i alla åldrar?

Men jag har en känsla av att det inte kommer att bli särskilt roligt att möta dom om ett halvår eller så…

comment_count: 8
trackback_count:

Sagt av Linda, Jojje och Milou — 12 augusti 2008 @ 20:14

Herre gud då har ju jag världens lydigaste hund i jämnförelse
Jag började ju på en lydnadskurs igår och skulle gå ut och träna i regnet nu men Milou ville inte sitta ner i vattenpölarna som var i gräset, det kan jag inte förstå så det får strax bli lite träning inne i köket istället, haaaa… han ska inte tro att han kommer undan
Ha det!!
Kramisar Linda.
Sagt av Carin — 15 augusti 2008 @ 8:59

Sånt där gör mig bara så ruskigt deprimerad… Själv är jag lite stolt, har i sommar fått höra från flera håll “om mina lydiga väluppfostrade hundar” som är så trevliga att möta när vi är ute på promenader. Fast jag själv säger ju helt kallt, ska man ha tre stora hundar så vill det till att man bestämmer över dem, om de skulle vilja tvärtom mot mig så har man ju inte mycket att sätta emot egentligen. Nu blir det här långt… men sen brukar jag säga, med glimten i ögat, att man har några månader på sig att lura sin hund när man får hem valpen, den ska då luras att tro att jag för alltid: springer fortare, är större och starkare och har vassast tänder, för sen är det kört… riktigt så är det kanske inte men lite sanning ligger det allt i det. Matten här verkar ha missat allt det och lite till.
Sagt av Josefin — 17 augusti 2008 @ 5:56

Tack! Ibland får jag sådana där panik-känslor, Tänkt om jag förstörde allt nu? Det där med vinden glömde jag ju förståss… men jag tror det var mer eller mindre vindstilla igår, annars hade jag kanske kommit ihåg det. Ska bli spännande att se om han lär sig detta, annars får jag väl lägga kattbaj i spåret som belöning så ska det någ inte vara några problem
Sagt av Nadia — 17 augusti 2008 @ 21:01

Hela stora lilla valpen historien låter rolig och kan tänka mig hur det ser ut när dom är ute på promenader. Du får uppdatera hur det går för det vill man absolut veta
Sagt av Sandra — 18 augusti 2008 @ 9:30

Oavsett vad man jämför med så är du kass på att uppdatera…
Sagt av Sabine — 18 augusti 2008 @ 12:05

Njaa:)..Jag tänker så här;Om en väldigt ettrig,halvjobbig,överenergisk valp av rasen SIBERIAN HUSKY! klarar av att inte bita på allt och vad jag kommer ihåg av Yenna när hon var liten,som inte heller bet sönder allt så borde nog Daisy också klara av det(om hon inte är nån monster-aussie..haha fatta du den,monster):)
Jaja det handlar ju bara om aktivering..:)
Kram,ses på sön!Kan knappt vänta!;)
Sagt av Carin — 18 augusti 2008 @ 14:09

Nickar och håller med…
Sagt av Linda, Jojje och Milou — 22 augusti 2008 @ 18:18

Men nu hade väl lite uppdatering varit på sin plats!?!?
Ha det så bra i Götet i helgen!!!
Kram Linda!!