Vilken pärs! En vanlig förkylning som utlöste migrän och sen en bidragande magsjuka för säkerhets skull… I tvÃ¥ dygn klarade jag med knapp nöd att hasa mig mellan sängen och toan och tillbaka igen. Dygn tre utsträcktes mina hasningar till bÃ¥de kök och soffa. Mera detaljerat än sÃ¥ tror jag ingen vill ha det.

Idag då? Tja, jag är inte precis på topp än. Men iaf i lodrätt ställning. Det tar ju ett tag innan man återställt balansen i kroppen, inte bara med vätska, utan med diverse gifter som koffein och nikotin, så man mår som man brukar igen. Men jag jobbar på det.

Carrey har uppgraderats till servicehund. En gÃ¥ng medan jag mÃ¥dde som sämst och just haft en knästÃ¥ende omfamning av toastolen kände jag ett starkt behov att borsta tänderna, men kände att jag inte riktigt skulle klara att bÃ¥de hÃ¥lla undan hÃ¥ret och borsta tänderna och samtidigt hÃ¥lla mig i nivÃ¥ över handfatskanten, sÃ¥ med min svaga stämma ropade jag pÃ¥ A. Men han hade hockey eller fotboll eller nÃ¥t sÃ¥nt pÃ¥ teven och hörde förstÃ¥s inte. Däremot kom Carrey, men han kunde inte hjälpa mig med mitt problem. SÃ¥ jag sa till honom att hämta husse, varpÃ¥ han direkt sprang iväg och jag hörde att han pep lite, och sedan kom tillbaka igen. Trögfattad husse. DÃ¥ fick jag en snilleblixt och gav Carrey tandkrämstuben och sa Ã¥t honom att ge den till husse. SÃ¥na uppdrag älskar han, och knatade iväg igen. Och trots att jag mÃ¥dde apa, kunde jag inte lÃ¥ta bli att flina Ã¥t husses kommentarer: “men vad har du?” “fÃ¥r jag den!” “var har du fÃ¥tt tag i den?”. Inte förrän efter flera minuter gick det in i husses medvetande (det skulle ju tränga in genom hockey-koncentrationen) att Carrey aldrig nÃ¥nsin skulle ta en tandkrämstub olovandes ens om den lÃ¥g pÃ¥ golvet. Att det kanske betydde nÃ¥got. SÃ¥ jag fick hjälp. Carrey är en hjälte!

Nu ska jag försöka reda ut vad det var jag skulle göra innan jag blev sjuk och sedan göra det.