lenas egna

(I dessa tider av politisk korrekthet in absurdum är det väl bäst att se till att rubriksättningen inte gynnar det ena könet.)

Det där med missad anmälan till MH var fel. Jag hade räknat fel på en vecka, och har nu anmält med flera dagar tillgodo. Återstår bara att se om jag kommer med, hemmaklubbens egna var överfullt så jag har istället försökt med Rottweilerklubben, och där kan jag ju bli bortprioriterad. Det fanns som sagt platser kvar förra veckan, men det finns kanske fler än jag som inte får tummen ur och anmäler i god tid. Även bland rottweilerfolk…

När jag ändå var inne på tävlingskalendern så tänkte jag att jag kunde kolla efter appelltävlingar till våren. Men de finns ju inte där än. När kommer tävlingskalendern ut egentligen? Och borde inte nästa års tävlingar kunna finnas på webben, är inte de redan beslutade?

Jaja. Vi är ju inte riktigt tävlingsklara än. Det finns lite att slipa på, om man säger så. Och alla dagar går absolut inte lika mycket framåt som det gjorde häromdagen, när jag för ett ögonblick faktiskt tydligt kunde se en tävlingskarriär framför mig. Men totalt sett går det väldigt mycket bättre än det gjorde för bara någon vecka sen. Både min och Månsens motivation till träning har ökat med flera hundra procent. Det är t o m så att jag försöker hålla igen lite, jag vill hinna läsa mer i boken innan jag går för långt, så att jag verkligen ska veta vad jag gör.

Och det är mycket att hålla reda på. Det är ingen lätt träningsmetod på det viset! Man vill så gärna göra det lite enklare för sig, fuska lite och snabba på genom att hoppa över vissa saker och slå ihop andra, och dessutom lägga till hjälper som är ajabaja. Och boken är bra på det viset, den säger inte bara ”gör så och så, så blir det så här”, den förklarar noggrant ur ett beteendevetenskapligt perspektiv varför varje litet steg är nödvändigt, varför man inte bör slå ihop saker, och vad man riskerar om man gör det. Samtidigt gör det ju boken ganska ”tung”, man kan nog lätt frestas till att gå direkt till själva momentträningen på slutet. Och därmed ännu mer frestas till genvägarna i träningen om man inte har orsak och verkan i beteenden klart för sig. Själv tycker jag den här teoridelen är fasligt intressant och spännande!

Och jag tror jag vet vad Sandra önskar sig i julklapp…