lenas egna

50 meter, apport, 50 meter, vinkel, 50 meter, apport, 50 meter, vinkel, 100 meter, slut. Ett regelmässigt appellspår alltså. Ska väl inte vara några större problem för min spårmaskin. Eller?

In till stan, snabbt inköp av jeanskjol i 80 cl, med matchande tröja och tights (tights? till en ettåring? vart tog kalasbyxorna vägen?). Vi kom på att det var hur länge sen som helst vi fikade på stan, så det gjorde vi också. Inte riktigt på stan, efter överbefolkade ställen med evighetsköer fick det bli Ekelunds, men det är inte fy skam det heller.

Tillbaka till spåret. Jag selade på i åkerkanten. Monster tittade förväntansfullt på mig och lade sig ner. Upptäckte husse som klev ur bilen vid andra änden av åkern, där tanken var att vi så småningom skulle landa. Funderade en stund över detta. Satte sig upp. Lade sig igen, snabbare den här gången. Han visste att jag hade korv i fickan, och hade inte en aning om att jag tänkte att han skulle spåra. Jag försökte visa honom på mitt ordentliga avstamp, Monster och jag upptäckte samtidigt att två centimeter ifrån fanns en fin hög med rådjursbajs. Jag gick några meter framåt i spåret, och Monster släppte tanken på rådjursbajset och följde med i snygg linförighet, med utomordentlig kontakt. Jag stod still och avvaktade. Monster körde sitt, ligg, ingångar och till slut det svåraste: passivitet.

Suck. Jag fortsatte en bit till i spåret, och till slut insåg väl Monster att han inte skulle få någon korv och satte ner näsan i backen och halleluja! han hittade spåret och drog iväg. Första leksaken hittades och lektes med och byttes mot korv. Men Monster var ändå inte helt övertygad. Skulle ett snabbt läggande eller en fin ingång fungera nu då? Och var husse kvar borta vid bilen? Samma visa som vid början, efter mycket om och men bestämde han sig för att spåra igen, dock lite mer halvhjärtat den här gången. En nackdel med fältspår är ju att man inte kan snitsla, och jag visste alltså bara på ett ungefär var vinkeln var. Men spåret tappades där någonstans iaf. Jag tog Monster vid sidan och fortsatt såpass långt att jag var säker på att vi var förbi ordentligt och vände sedan för att kunna snedda på andra benet. Men jag råkade få syn på andra apporten på långt håll, så jag valde istället att gå direkt på den, plocka upp den och bara släppa på där, när jag nu visste var jag hade spåret igen.

Och nu verkade det faktiskt som om det gick upp ett ljus, som om Monster tänkte ”jahaaaa, är det spåra vi ska göra, jamen säg det då!”, för därifrån gick han som en dammsugare, tog andra vinkeln som ingenting och de sista hundra meterna fram till slutet var ju en baggis…

Att det var svårare med fältspår, det visste jag ju, men att det skulle bli så stor skillnad, det hade jag inte räknat med. Nu blir det inga skogsspår på länge, det är helt klart. Samtidigt var Monsters reaktion på signaler rätt rolig och lite oväntad, han har uppenbarligen inte fått spåra så mycket så att selen var signal nog, men en åker är ungefär som en gräsmatta fast större, det måste väl betyda att vi tränar lydnad, eller hur?

Planeringen för dagen har tagit form. Hussen är och kollar in Bauhaus nu, vilket gör att jag fick ytterligare en stund på mig att stjälpa i mig mera kaffe. När han kommer tillbaka åker vi ut och lägger ett spår. Sedan in till stan för presentinköp (tyvärr måste det bli inne i stan, det hade varit mycket bekvämare om det kunnat ske på stora köpcentret i stället). Under tiden har spåret legat till sig, så det blir lagom för Månsen att ta det sen. Och så kan båda två få rejsa ordentligt efter det.

Sedan hem, dusch och ombyte innan kalas. Så bra allting blir. Och effektivt (särskilt effektivt är det att kalaset innefattar middag!).

Vad som däremot inte klarnat är vädret. Det började ju så bra, men är nu grått, innan jag ens fått på mig kläder. Men man kan ju inte få allt här i världen. Åtminstone inte på samma dag.

Vad ska man säga om den här dagen? Sovit länge, lätt huvudvärk, kaffe, huvudvärken snart botad (mera kaffe), lite småprat, bloggläsning. Solen skiner (idag igen!).

Så långt.

Vad som kommer sen beror på. Om det igår febriga barnet har tillfrisknat blir det barnkalas, och då ska present inhandlas först. Beroende på när kalaset är (för det har vi av någon anledning ingen koll på alls), så kanske det inte blir så mycket mer av den här dagen.

Annars. Hussen vill ta en rekognoseringstur på nyöppnade Bauhaus, det tror jag inte att jag vill. Jag vill lägga ett fältspår. Jag vet var det finns bra åkrar, vall där tredjeskörden är bärgad. Perfekt.