lenas egna

Vi har fått ett problem med kontakten, Monster och jag. Av det angenämare slaget visserligen, men ändå. Han söker nämligen kontakt hela tiden under en promenad nu. Och går i fin fotposition. Vad ska jag göra nu? Jag varken kräver eller vill att han ska gå fot hela tiden! Jag har fram till nu belönat kontakt i alla tänkbara situationer, och särskilt när han dessutom är i position. Men det kan jag ju inte fortsätta med i all evighet, så nu tänkte jag att det skulle kunna räcka att jag belönade när det är extra svårt, vid möten t ex. Och när jag verkligen kräver att han ska gå fot, över gatan och så. Men om han inte får någon belöning resulterar det bara i att han försöker ännu bättre, gå ännu närmare med ännu bättre kontakt. Och jag känner mig taskig om jag inte belönar då… Och gör jag det ändå inte blir positionen till slut istället snett framför mig, och jag nästan snubblar på honom. För han ger inte upp! Han är övertygad om att om han bara gör det tillräckligt bra, så får han det där godiset till slut (jaja, han har ju rätt, jag är den som ger upp).

Å andra sidan behärskar han ju inte detta i alla situationer och överallt än. När han kan gå fot på klubben bland andra hundar som kanske både kör inkallning eller tränar skydds, då kan jag börja fundera på hur jag ska få honom att slappna av och sluta gå fot…

Jag har varit lite duktig och gett båda hundarna ett träningspass idag. Carrey får alldeles för lite aktivering nu. Idag har vi iaf kört några långa och toksnabba inkallningar, läggande och ställande under gång, och hopp. Han blir så glad, och jag får så dåligt samvete. Just för att han behöver så lite för att bli så lycklig.

Med Monster körde jag sitt-ligg (och tvärtom), vi har börjat med frivilliga skiften nu, och det går kanon! Planen var egentligen att börja göra det på lite avstånd idag, men jag insåg att vi nog måste ta det mer framför mina fötter utomhus först. Jag försöker också klicka fram ligg från stående, men det är svårt… Hopp har vi också tränat, han hoppar både från mig och mot mig, men slarvar något hemskt. Islag på vartannat hopp eller så. Och jag måste lära mig att hålla inne med klicket tillräckligt länge för att veta om det blir ett islag eller inte, hur ska han annars kunna veta vilket det är som är rätt? För att det eventuellt skulle göra ont någonstans när han slår i, det tror jag inte på. Inte på den hunden.

Andra grejer som vi håller på med just nu (dock inte idag) är bl a targeting. Och jag använder alla varianter, det kan säkert vara bra att ha. Musmatta och plastlock för tasstarget. Sticka, postitlapp, handflata och pekfinger för nos. Särskilt tasstargeten har gått bra. Musmatta på klinkersgolv blir dock ganska halt, så Monster brakar in under köksbordet med buller och bång varje gång han springer iväg för att trampa (som sagt, det gör inte ont på den hunden). Nästa vecka ska vi prova lite utomhus, tänkte jag.

På tal om utomhus, så hade vi ett stort genombrott idag! För första gången sen våran ”nystart” kopplade jag loss. Tidigare har jag haft Monster kopplad, eller med kopplet släpande. Men idag kopplade jag loss helt och hållet, och han valde att hålla sig kvar intill mig med kontakt hela tiden! Och det är just det här frivilliga valet som är guld värt! Att han stannar för att han vill stanna.

Ja, nu har jag funderat. Och funderat. Det var så ansträngande så jag somnade i tevefåtöljen igår kväll och blev kvar där tills det var morgon. Dock såpass tidig morgon för att vara en lördag att jag fortsatte i sängen. Och sov förstås alldeles för länge för att jag ska må bra av det. Det tog flera timmar till att bli människa igen.

Men favoriterna var det. Jag har tittat på min långa lista i rss-läsaren, det är ju där dom finns, bloggarna jag läser. Men hur ska jag kunna utse sju favoriter? Kan jag inte få kalla det sju exempel istället? Exempel på bloggar som jag brukar läsa. Ja, så får det bli (det passar mitt diplomatiska jag mycket bättre).

Sandra. Förstås. Vi håller koll på varandras liv genom bloggarna, och sköter en stor del av kommunikationen där också. När vi inte är inne i en telefonperiod förstås.

Tiagirl. Skriver naket och personligt så det ibland gör ont att läsa. En av mina första nätkompisar, vi har känt varandra i mer än tio år. Kontakten har varit bruten till och från under åren, men nu har vi lite koll på varandra igen.

Jenny Östergren. En av mediebloggarna jag följer. Jag gillar hennes sätt att skriva helt enkelt.

Matt Mullenweg och Dries Buytaert, skaparna av WordPress respektive Drupal. Båda hör till kategorin teknikbloggar jag läser för att hålla mig uppdaterad. Att säga ”I love your blog” om dessa vore kanske att ta i.

En hel drös med hundbloggar såklart. Det är givetvis valpköparnas bloggar, monstersyskonens och en del andra aussies. Och så lite andra utanför aussievärlden också. Nyligen hittade Lotta är en, Agnetha en annan. Båda goda exempel på de som hör till de mest välskrivna. (Och tack vare att jag överlistat iframes-designen finns nu både Agnetha, Lisa, Marie m fl i min rss-läsare! Annars hade jag tappat bort er. Eller fått använda Sandras länklista förstås.)

Blogobananas. Ullis och jag har känt till varandra i flera år, första kontakten var via mail i ett ärende jag inte minns. Vi har nog dessutom haft ett ansikte på varandra länge, hejat och bytt några ord på klubben men inte mer än så. Det är genom bloggarna (hurra för bloggvärlden!) vi nu börjat lära känna varandra, och Ullis är numera min nya lekkamrat. Bloggar om lite av varje, är en mästare på att komprimera innehållet i några få ord (till skillnad från ordbajsare som jag). Inte så mycket om hundarna, så man måste kolla på gobananas.se då och då också.

Mikael Zackrisson. Ytterligare en mediablogg, perfekt för webbtrendspaning

Henrik Rydström. En fotbollsblogg. Ja, vafaen… Jag skyller på Ullis. Eller på Kalmar FF:s framgångar. Men Kalmars kaxige lagkapten skriver förbaskat bra och långtifrån alltid om fotboll. Han har slagit sönder min ömt vårdade fördom om att idrottsmän är manliga bimbos. (Fast jag tror fortfarande att de gäller de flesta.)

Oj. Nu är jag ju uppe i fler än sju. Fast I love är som sagt inte rätt uttryck för några av dem. Å andra sidan finns det många fler jag skulle kunna nämna. Det här var som sagt exempel. Nu när jag tagit mig igenom detta trauma kanske jag kan klara av att göra en länklista dessutom. Kanske.

Framför allt: I love my RSS-reader! Utan den skulle jag inte hinna med mer än kanske en femtedel så många bloggar som jag gör nu. Och jag vill inte vara utan nån av dom.