Inte nog med att samtliga våra valpköpare är duktiga bloggare, nu har vi en valpköparpappablogg också! Det är Sabines pappa Roger, som efter vissa påtryckningar (även från mig och Sandra), börjat blogga. Och det är inte vilken hundblogg som helst, Roger jobbar nämligen med minhundar, och har efter många år i Cambodia nu hamnat i Tanzania. Det ska bli spännande att följa hans liv och arbete där!
Den här dagen inleddes alltså med att jag konstaterade att kaffebryggaren var död. Fullständigt stendöd. Min fina termosbryggare, som följt med mig sedan tiden i studentrummet. Icke en droppe kaffe fick den ur sig, den värmde inte ens upp vattnet. Bättre början på en dag än så kan man ju tänka sig. De som känner mig vet hur icke funktionabel jag är innan jag fått i mig kaffet på morgonen. Det fanns snabbkaffe hemma som tur va, så jag överlevde ju.
Sen kom posten. Bara post av slaget icke-räkning, redan där blir man ju på rätt bra humör.
Post 1 var PM:et till Växjö. Det gjorde mig på gott humör av två anledningar. Jag gillar skarpt de arrangörer som skriver GPS-koordinater i vägbeskrivningen! Nu lär jag väl hitta till Tipshallen ändå, det är ju inte precis första gången jag åker dit (dock första gången som utställare, thanks to the bojkott!), men ändå. Jag gillar dessutom att man sedan man övergick till 3-dagars och kom ifrån den hemska trängseln, nu även tillåter besökande hundar. Det gör att vi slipper ordna hundvakt till Carrey ifall hussen bestämmer sig för att följa med.
Post 2 var en avi om stort brev, som fanns att avhämta på Statoil. Adresserat till mig. Avsändaren var ingen ”vanlig” adress, det stod raz.blogg.se som avsändare… Vad i hela friden? Jag vet inte vilket som var störst, nyfikenheten eller förvåningen. Iväg till Statoil och hämta paketet så fort som möjligt…
Raz skrev i sin blogg i förrgår ”…den godaste ketchupen jag någonsin smakat, Texas Smokehouse Jalapeño Ketchup. Som chilisås fast med turbo. Inget för veklingar med andra ord.” Vilket jag kommenterade och undrade var man kan få tag i sådan, eftersom jag också är väldigt svag för riktigt starka saker. Och så skickar han en flaska till mig! Bara sådär!
Tänk att det finns så snälla människor! Nu känns inte förlusten över kaffebryggaren så tung längre. Vi ska förresten åka till nya MediaMarkt och införskaffa en ersättare redan ikväll, vi klarar oss nog inte utan. Och sen blir det stuvade makaroner med köttbullar till Jalapeño-ketchupen. Det kan tänkas att det inte är det mest ultimata, men det var vad Raz skrev att han tänkte laga då häromdagen, så jag kör samma variant vid första provningen.
Igår lyckades jag dra igång två långa och givande diskussioner, bara genom att ställa två helt olika, men enkla frågor. På förmiddagen slängde jag ut en fråga på Bloggy, om jag hade firewire på min dator. Jag fick snabbt svar (nej, jag har inte firewire), men av någon anledning blev detta starten på en diskussion som vindlade sig igenom ämnen som Mac vs PC, fördomar, vad en systemvetare egentligen kan och kvinnlig blygsamhet. En riktigt rolig diskussion, som genererade hela 45 kommentarer och fortsatte hela dagen.
Och vid lunchtid slängde jag ut frågan om spårpinnar här, det gav 16 kommentarer (vilket är mycket för min blogg), åsikterna gick isär en del men det var också en intressant diskussion där jag fick lära mig en del nytt. Men en intressant sak där var också kommentaren som aldrig kom… Apropå fördomar, det var inte en enda som hade synpunkter på att jag skrev att det krävdes en man för att såga till spårapporter 
Idag började jag dagen med att fråga mig själv om jag skulle börja med roliga uppgifter, eller tråkiga. Och hade nästan bestämt mig för att vara duktig och ta de tråkiga först, när jag insåg att kaffebryggaren plötsligt avlidit. Stendöd är den. Inte minsta gurgel, vattnet i den är iskallt trots att lampan lyser. För att trösta mig själv i detta trauma tänker jag tillåta mig åtminstone ett par timmar med roligare sysslor först.