lenas egna

Bara för att ni ska se att det inte bara är tomma ord (just nu åtminstone), så tänkte jag redovisa dagens träning. Vi höll inte på så himla länge, men vi har tränat. Linförighet, bara enstaka steg och halter. Med tonvikt på snabba sättanden vid halterna. Och det snappade han kvickt, monstret. Eftersom det istället blev lite snett och vint ibland, och jag bestämt mig för att det var just snabbheten som skulle tränas idag och därför inte brydde mig om det (mer än att jag försökte vara noga med belöningspositionen), så hoppade jag över svängar och helomvändningar med halter. Jag tänkte att risken finns att det bli ännu snedare då, och det verkade onödigt. Rätt eller fel tänkt?

Lite hopp tränade vi också, över ett sånt där lågt räcke vid en parkering. Fördelen med det är att det inte går att gå bredvid, en nackdel (tror jag) är att det är så lågt. Jag körde bara hopp emot mig, som det är i lydnadsettan. Men utan krav än så länge varken på att han ska sitta på andra sidan eller göra någon ingång efter hoppet. Däremot har jag lagt in kommando från början, så han får inte tjuvstarta. Rätt eller fel tänkt? (Mitt eget svar är att det på sätt och vis är fel, eftersom jag på det viset frångår inlärningsprincipen med frivilliga beteenden som jag använder till i stort sett allt annat. Det bara ”råkade bli” så…)

Och så platsliggning då. Det är väl det som känns mest omöjligt just nu. Hur i hela friden bar jag mig åt för att få Peggy så tvärsäker på det?

Jag ska försöka träna lite bakdelskontroll inne ikväll tänkte jag. Enligt boken är det en viktig grej för alla möjliga moment (t ex för att få rätt position i halterna) och jag har försummat det helt och hållet. Det och apport. Det är också försummat, både Monster och jag tycker det är så tråkigt. Sen kom jag på en dum grej med apporteringen i ettan. Jag hade planerat att använda mig av alternativet med avlämnande av apporten framför mig sen, bara för att jag tror att det är lättare att träna in och få bra, men i ettan ska hunden sitta i utgångsposition. Å andra sidan har man ju inte ingången då, det verkar ofta vara det som vållar problem. Rätt eller fel tänkt?

Well. Jag hade ju tänkt att en start i appellen i slutet på maj skulle det bli. Hur det än ser ut med lydnadsdelen så dags. Och kanske nån lydnadstävling ungefär då också, men där finns ju tävlingar under sommaren också.

Men nu är det vissa valpköpare som börjat mumla om Lkl 1 redan i början på maj! Och det var väl själva sjutton om dom skulle bli före! Om dom kommer ifatt och förbi senare är helt okej, men deras valpar är för tusan ett helt år yngre än Monster, jag måste åtminstone klara debuten innan dom gör det!

Jag kikade lite på momenten i Lkl 1 jämfört med lydnadsmomenten i appellen nu. Och egentligen är kanske lydnad lite ”lättare” som det känns nu. Jag slipper budföring och framförgående, som jag inte ens påbörjat än. Budföring brukar visserligen gå ganska lätt (eller för lätt) med översociala hundar som dessutom älskar att springa fort, men framförgåendet kommer säkert att bli apsvårt (mycket kanske för att jag har den inställningen till det momentet redan innan). Jag får ett lättare hopp och nybörjarvarianten av apportering, vilket nog är fördelar med en kreativ monsterhund som ständigt hittar på nya varianter av vad som ska göras. Kortare platsliggning, vilket kanske inte spelar någon roll för Monsters del, men absolut för mig.

Så. Jag går genast ut och tränar. Jag har ringat in några tävlingar till. I april, innan småglinen fyller 10 månader, för säkerhets skull.