lenas egna

dagens träning

Postat i hundar 9 kommentarer

Bara för att ni ska se att det inte bara är tomma ord (just nu åtminstone), så tänkte jag redovisa dagens träning. Vi höll inte på så himla länge, men vi har tränat. Linförighet, bara enstaka steg och halter. Med tonvikt på snabba sättanden vid halterna. Och det snappade han kvickt, monstret. Eftersom det istället blev lite snett och vint ibland, och jag bestämt mig för att det var just snabbheten som skulle tränas idag och därför inte brydde mig om det (mer än att jag försökte vara noga med belöningspositionen), så hoppade jag över svängar och helomvändningar med halter. Jag tänkte att risken finns att det bli ännu snedare då, och det verkade onödigt. Rätt eller fel tänkt?

Lite hopp tränade vi också, över ett sånt där lågt räcke vid en parkering. Fördelen med det är att det inte går att gå bredvid, en nackdel (tror jag) är att det är så lågt. Jag körde bara hopp emot mig, som det är i lydnadsettan. Men utan krav än så länge varken på att han ska sitta på andra sidan eller göra någon ingång efter hoppet. Däremot har jag lagt in kommando från början, så han får inte tjuvstarta. Rätt eller fel tänkt? (Mitt eget svar är att det på sätt och vis är fel, eftersom jag på det viset frångår inlärningsprincipen med frivilliga beteenden som jag använder till i stort sett allt annat. Det bara ”råkade bli” så…)

Och så platsliggning då. Det är väl det som känns mest omöjligt just nu. Hur i hela friden bar jag mig åt för att få Peggy så tvärsäker på det?

Jag ska försöka träna lite bakdelskontroll inne ikväll tänkte jag. Enligt boken är det en viktig grej för alla möjliga moment (t ex för att få rätt position i halterna) och jag har försummat det helt och hållet. Det och apport. Det är också försummat, både Monster och jag tycker det är så tråkigt. Sen kom jag på en dum grej med apporteringen i ettan. Jag hade planerat att använda mig av alternativet med avlämnande av apporten framför mig sen, bara för att jag tror att det är lättare att träna in och få bra, men i ettan ska hunden sitta i utgångsposition. Å andra sidan har man ju inte ingången då, det verkar ofta vara det som vållar problem. Rätt eller fel tänkt?

    9 kommentarer till “dagens träning”

    1. Raz skriver:

      (svar på Dijonnaise) Är det inte dill och sånt i den?

    2. Raz skriver:

      Eeeh. =) Ja, Maxi har säkert den!

    3. Sandra skriver:

      Första frågan: Jo det låter som rätt och smart tänkt.
      Andra frågan: Tror inte det har så värst stor betydelse faktiskt. Hoppet är ju inte världens svåraste moment direkt…
      Platsen: Träna, träna, träna och träna mera… ;)
      Apporten: Varför framföravlämning??? Varför skulle det vara lättare än ingång med apport??? Hur tänker du nu???

    4. Lena skriver:

      Det är ju genast ett delmoment mindre. Vid framföravlämnande finns inget krav på exakt postition, bara ett vagt ”framför föraren”. Och så sa Hasse en gång att han inte kunde förstå varför inte fler utnyttjade den möjligheten, just pga ovanstående, och det har etsat sig fast.

    5. Marita skriver:

      Kul att det tränas!
      Hehe,,, flåsflås i nacken…. ;)

      Herregud du är väl ljusår före människa!!!! :)

      Ang hoppet så den enda negativa grejjen jag kommer att tänka på är om de trampar om på den när den är låg och lite bred. Så att du får ett upp och ett ner hopp så det blir islag vid tävling.

      Har man ett riktigt ihåll på apporteringen ska väl inget hända vid en extra ingång. MEN jag har också kollat på den möjligheten!
      Igen, hur gör de ”stora killarna” ex på SM? Var det någon där som använde det? Jag vet aldrig att jag sett någon.

      /Marita

    6. Sandra skriver:

      Momentet är ju inte slut förrän hunden sitter i utgångsposition oavsett vart apporten avlämnas och enligt min erfarenhet så är ingången milvitt svårare att få snygg från stillasittande framför fötterna än kommande rakt framifrån. Mina hundars ingångar är f ö som allra finast när de har en apport i munnen… Jag tror att framföravlämnande kan vara en klar fördel för hundar som tycker det är peck att ha apporten in munnen och gärna släpper den. Men det problemet har iaf inte jag,inte en med Sillen… Men jag kan absolut ha fel, jag har bara inte sett fördelen med detta… (Jag har dessutom en misstanke om att denna möjlighet kommer att tas bort framöver precis som stående utgångställning o andra alternativ tagits bort…)

    7. Lena skriver:

      Monster har knappt något ihåll alls än så länge… så jag tänkte det skulle vara smart att inte krångla till resten mer än nödvändigt. Men jag har heller aldrig sett någon använda alternativet.

      Monster fuskade mycket i början på hoppet, och använde brädan som avstamp. Men eftersom det bara blev belöning när han hoppade rätt så fattade han snabbt vad som gällde. Och den är inte bred på den ledden, inte bredare än ett vanligt hinder. Fast typ 200 meter brett åt sidorna…

    8. Sandra skriver:

      Jag tror på att överträna apporteringen som alla andra moment och därmed utsätta hunden för alla tänkbara svårigheter. Silly som gärna håller dåligt (metallen mest) och släpper ibland tränar jag sick-sack mellan mina ben med apport och hopp på agilityhinder (eller bänkar o sånt man har tillgång till hemma) med apport, targetstamp med apport osv för att lära henne att alltid hålla ordentligt för att få belöning. Enligt min värld (och den ingår inte alla andra automatiskt i så klart) betyder ordet apport ”sitt i position med apporten i fast grepp och titta på mig”. Det är alltså det hunden ska tänka när den springer ut efter apporten sen! Lite baklängeskedjetänk alltså… ;)

    9. Anneli m brorsan skriver:

      Det är så himla bra när du skriver lite om din lydnadsträning med Monster, för då kommer svampen i mig fram o jag suger åt mig allt som går att använda på Winston. Vi tänkte också börja lydnadstävla till våren och det gäller nog att ligga i som attan för att hinna lära honom alla momenten. Så varje tips är guld (bokstavligt?) värt…