lenas egna

Den sista tiden har Monster blivit gosig och tillgiven på ett helt nytt sätt. Han vill ofta vara nära, så nära som möjligt. Efter fotbollsgalan då datorn blev inflyttad till vardagsrummet och inte kommit tillbaka, sitter jag i soffan och grejar om dagarna. Inte så bekvämt, men Monster är nöjd. Då kan han ligga intill min sida med huvudet i mitt knä. Vilket gör det ännu mera obekvämt. Men mysigt.

Det är inte bara gos på Monsters villkor heller längre. Tidigare var det när han kom och krävde att bli klappad och kliad (jaja, jag vet, han fick som han ville…), nu kan jag mitt i ett bus bara bryta och lägga ner honom och klappa stilla istället. Och i regel slappnar han av omedelbart och ligger och blundar. Allra helst ska han hålla mig i handen också. Med tänderna. Inget tugg alls, bara hålla.

Lille gosemonstret.

Det sägs att min sida varit seg på sistone. Själv har jag bara upplevt det när bloggy-feeden haft något nytt att bjuda på, så min teori tills motsatsen har bevisats är att det är just den som är boven i dramat. För att ni ska kunna få en rimlig chans att motbevisa mig har jag nu plockat bort Lena på Bloggy-rutan som fanns här till höger.

Alltså. Är det fortfarande segt? Frågan gäller väl egentligen bara de som tyckte det var segt innan jag tog bort bloggy-feeden, tycker ni inte det då men däremot nu vet jag inte hur det går med det vetenskapliga.

Databasproblemet är fixat. Inte så som jag tänkte igår, utan bättre. Och så har jag haft ett långt och spännande telefonsamtal.

Ja, det är väl ungefär vad som blivit gjort  hittills idag. Nu ska jag dricka kaffe och sen ta köksfönstret innan jag går ut med dogsen.

Shit, har ju glömt tvättid. Okej, får ta det allra först då.