lenas egna

så tråkigt som möjligt

Postat i osorterat 18 kommentarer

Nu har jag avaktiverat alla plugins, tagit bort allt som inte är standard i sidebaren och testar igen.

Jag tyckte möjligen att det gick något snabbare att kommentera nu, men det vore bra om nån mer vill testa. Om det är så att det går snabbare nu ska jag återställa saker och ting igen, och ta en grej i taget för att försöka hitta var problemet finns. För så här kan det ju ändå inte få se ut, eller hur?

ännu tråkigare

Postat i IT & webb Inga kommentarer

Eftersom saker och ting fortfarande går segt här, ska jag nu köra ett standardtema ett tag, så får vi se vad ni säger. Om det fortfarande går trögt alltså, det gäller särskilt med kommentarerna. tråkigt värre, alltså. Blir det bättre nu så har jag åtminstone ringat in felet till mitt tema, vilket inte vore så kul, men iaf möjligt att åtgärda.

Dock tror jag inte riktigt på det, jag upplever samma sak hos Sandra. Därför börjar jag misstänka att det handlar om databasen, att den börjat sega. Och då är det inte mycket jag kan göra tyvärr…

Och när det gäller min egen seghet, en sak som kan få fart på mina avdomnade livsandar är att jag blir arg och upprörd. Det har jag blivit nu. Återkommer om orsaken.

tråk

Postat i oviktigheter Inga kommentarer

Jag har varit på väg att skriva nån sorts sammanfattning över de senaste dagarna, men har liksom inte kommit mer än till nån sorts inledning. Nu skiter jag i det. Vad som hade för mig i helgen har ni väl de flesta redan koll på genom Sandras blogg, och sen har det inte hänt särskilt mycket mer.

Måndag eftermiddag gick ju av förklarliga skäl bort ordentligt, men på något sätt känner jag mig inte helt återhämtad än. Jag är trött mest hela tiden, och det mesta känns motigt och inget särskilt roligt, jag har svårt att ta mig för nånting alls. På söndag är det aussieträff med vallning och allt, jag har såklart anmält mig, men inte ens det känns det som om jag har någon vidare lust med nu. Det känns bara… besvärligt. Och kallt och ruggigt.

Jag kommer såklart att åka ändå, och olusten jag känner nu kommer säkert att släppa när jag väl är på väg. Jag har ju sett fram emot det jättemycket tidigare. Ingen kamera har jag heller, den har Sandra lagt beslag på igen.

Jag vet inte, kanske håller jag på att bli sjuk eller förkyld eller nåt. Huvudet känns liksom avskärmat på något konstigt sätt. Eller också är det bara den förbannade vntern som sänker mig.

Nä, det är inte kul att blogga heller.