lenas egna

Jag har alltid haft svårt för att radera mail. Tidigare har jag haft  mappar växer och växer, även skickat-mappen och papperskorgen. Det har inte handlat om tusentals mail som samlats, det har handlat om tiotusentals. Jo, det är sant.

Jag har fortfarande svårt att slänga. Men nu har jag åtminstone ställt in så att i en del mappar raderas mail när de är märkta som lästa, i andra när de är 30 dagar gamla. Då slipper jag slänga aktivt, mailen bara försvinner omärkligt.

Nu uppträder denna digitala separationsångest i min rss-läsare. Fast på ett om möjligt ännu knäppare vis. I den kan man välja om man vill se en lista med poster från en särskild blogg, eller en lista med alla olästa poster, från alla bloggar. Så fort jag har markerat en post som läst, så försvinner den alltså från olästlistan. Nu har jag plötsligt 107 bloggposter i min olästlista. Trots att jag läst i stort sett alla. Bara några enstaka har jag hoppat över, såna där det inte var något intressant den här gången. Och några har jag skummat igenom. Säkert 90 stycken av dessa 107 har jag verkligen läst. Bara för att jag inte markerar dem som lästa vartefter. Ja, jag är nog lite vrickad på den punkten.

För övrigt vill jag bara meddela att benet är i stort sett bra idag. Det är nästan bara när jag går nerför trappen det känns. Jag tror inte det var varken blodpropp eller någon brusten åder, benet har inte varit varken svullet eller på något sätt missfärgat. Och det gick som sagt över.