lenas egna

Tack för all test-hjälp! Det verkar som om boven är databasen, att det tar tid att spara helt enkelt. Eftersom det tar samma tid att posta ett inlägg, och eftersom det är samma sak hos Sandra (samma webbkonto, egen databas men på samma server). Och det är inte mycket jag kan göra åt den saken, mer än att möjligen maila webbhotellet med en liten klagan. Jag ska först avvakta tills den nya WP 7.0 släppts, den ska vara rätt mycket omgjord i koden och kanske är sql-frågorna bättre skrivna där.

Jag ska väl göra iordning här igen efter testandet, för den här bloggen gör ju ingen glad. Men det får bli till kvällen, som tidigast. Idag är det nämligen aussie-träff. Som vi trots allt åker iväg på. Så sent som för en timme sen (för att inte tala om igår) kändes det mycket tveksamt, eftersom jag hade migrän hela dagen igår och fortfarande inte känner mig helt okej. Men jag kan ändå inte ligga ner mer idag, ryggen protesterar kraftigt mot det nu, och jag är bättre, så nu åker vi.

Kanske var den där konstiga känslan av att huvudet var liksom avskärmat i fredags en migrän-förvarning? Jag får ofta frågan om jag inte känner något innan anfallen, och de nya receptfria medicinerna ska man ju helst ta redan där, men jag brukar sällan märka något särskilt innan. Eller om jag bara är ouppmärksam. Eller också är det olika tecken varje gång, och det gör ju inte det hela enklare.

Hörs ikväll! Hoppas jag. Om vi inte är ute i skogarna runt Fliseryd och samlar ihop vettskrämda, förrymda får då. Fast det finns väl mer rutinerade vallhundar än mina blåbär att ta till i så fall. Hoppas jag.

Nu har jag avaktiverat alla plugins, tagit bort allt som inte är standard i sidebaren och testar igen.

Jag tyckte möjligen att det gick något snabbare att kommentera nu, men det vore bra om nån mer vill testa. Om det är så att det går snabbare nu ska jag återställa saker och ting igen, och ta en grej i taget för att försöka hitta var problemet finns. För så här kan det ju ändå inte få se ut, eller hur?

Eftersom saker och ting fortfarande går segt här, ska jag nu köra ett standardtema ett tag, så får vi se vad ni säger. Om det fortfarande går trögt alltså, det gäller särskilt med kommentarerna. tråkigt värre, alltså. Blir det bättre nu så har jag åtminstone ringat in felet till mitt tema, vilket inte vore så kul, men iaf möjligt att åtgärda.

Dock tror jag inte riktigt på det, jag upplever samma sak hos Sandra. Därför börjar jag misstänka att det handlar om databasen, att den börjat sega. Och då är det inte mycket jag kan göra tyvärr…

Och när det gäller min egen seghet, en sak som kan få fart på mina avdomnade livsandar är att jag blir arg och upprörd. Det har jag blivit nu. Återkommer om orsaken.

Jag har varit på väg att skriva nån sorts sammanfattning över de senaste dagarna, men har liksom inte kommit mer än till nån sorts inledning. Nu skiter jag i det. Vad som hade för mig i helgen har ni väl de flesta redan koll på genom Sandras blogg, och sen har det inte hänt särskilt mycket mer.

Måndag eftermiddag gick ju av förklarliga skäl bort ordentligt, men på något sätt känner jag mig inte helt återhämtad än. Jag är trött mest hela tiden, och det mesta känns motigt och inget särskilt roligt, jag har svårt att ta mig för nånting alls. På söndag är det aussieträff med vallning och allt, jag har såklart anmält mig, men inte ens det känns det som om jag har någon vidare lust med nu. Det känns bara… besvärligt. Och kallt och ruggigt.

Jag kommer såklart att åka ändå, och olusten jag känner nu kommer säkert att släppa när jag väl är på väg. Jag har ju sett fram emot det jättemycket tidigare. Ingen kamera har jag heller, den har Sandra lagt beslag på igen.

Jag vet inte, kanske håller jag på att bli sjuk eller förkyld eller nåt. Huvudet känns liksom avskärmat på något konstigt sätt. Eller också är det bara den förbannade vntern som sänker mig.

Nä, det är inte kul att blogga heller.

Jag har språkfascister i min bekantskapskrets. Helt okej, för jag kan minsann vara det själv också. Men när uttrycket ”pösregn” ifrågasätts och antas vara en felstavning, så måste jag protestera.

För det kan visst pösregna överallt. Sandra sa det när hon var liten en gång, hon kunde liksom inte bestämma sig för ös- eller spöregn och så blev det pös. Uttrycket levde kvar i familjen och spred sig till stora delar av omgivningen. Många av mina vänner använder det, kanske utan att veta var det kommer ifrån vid det här laget, och Bettan t ex skrev alltid pösregna. Eller pössnöa för den delen.

Även vänner på Skyttelund kan använda uttrycket om de vill.

När jag skrev förra inlägget sken solen. En av sakerna jag hade ”att stå i” var att först gå en långis med Monster, och sedan köra ett lydnadspass med honom, sedan ta en kortare tur med Carrey (han får den längre promenaden ikväll istället). Guess what? Nu är det mörkt, och det pösregnar, och tamejfan är det inte lite snö i regnet också!?

Nejnejnej. Villinte.

(Tillägg 5 minuter senare:) Aprilväder i december? Nu skiner solen igen. Ut snabbt innan jag ångrar mig.

Jag vet att det var ett tag sen sist. Diverse mer eller mindre giltiga omständigheter har orsakat min långa frånvaro. Nu har jag lite annat att stå i, jag skulle bara meddela att jag är back on track, och så återkommer jag lite senare, ok?

En lång att-göra-lista för förmiddagen har jag gjort nu. Man måste göra listor. Det är faktiskt förvånande att jag lyckas göra någonting alls utan att först skriva en lista, men idag var jag faktiskt så disciplinerad att jag var ner i tvättstugan och laddade första omgången (det som egentligen skulle varit punkt ett) innan jag skrev listan.

Hela listan ska klaras av innan mitt-på-dagen, då jag ska gå en långis med hundarna innan jag avreser mot Göteborg. Hussen har tvättat och tankat bilen och lastat densamma med den nysnickrade valplådan. Jag har beställt valpning imorgon kväll, det skulle passa mitt schema utmärkt.

Den sista tiden har Monster blivit gosig och tillgiven på ett helt nytt sätt. Han vill ofta vara nära, så nära som möjligt. Efter fotbollsgalan då datorn blev inflyttad till vardagsrummet och inte kommit tillbaka, sitter jag i soffan och grejar om dagarna. Inte så bekvämt, men Monster är nöjd. Då kan han ligga intill min sida med huvudet i mitt knä. Vilket gör det ännu mera obekvämt. Men mysigt.

Det är inte bara gos på Monsters villkor heller längre. Tidigare var det när han kom och krävde att bli klappad och kliad (jaja, jag vet, han fick som han ville…), nu kan jag mitt i ett bus bara bryta och lägga ner honom och klappa stilla istället. Och i regel slappnar han av omedelbart och ligger och blundar. Allra helst ska han hålla mig i handen också. Med tänderna. Inget tugg alls, bara hålla.

Lille gosemonstret.

Det sägs att min sida varit seg på sistone. Själv har jag bara upplevt det när bloggy-feeden haft något nytt att bjuda på, så min teori tills motsatsen har bevisats är att det är just den som är boven i dramat. För att ni ska kunna få en rimlig chans att motbevisa mig har jag nu plockat bort Lena på Bloggy-rutan som fanns här till höger.

Alltså. Är det fortfarande segt? Frågan gäller väl egentligen bara de som tyckte det var segt innan jag tog bort bloggy-feeden, tycker ni inte det då men däremot nu vet jag inte hur det går med det vetenskapliga.