Det kom inte helt oväntat, men ändå. A:s jobb varslar 70 pers, av 275 anställda. Han har jobbat där länge, men det är ingen som är säker för det. Till jul får vi veta. Jippie.
Men - ingenting blir bättre av att oroa sig i förväg, innan vi vet. Det får vi gott om tid att göra sen om det nu blir så.
Tina upptäckte minsann det jag missat, trots att jag bläddrat igenom Brukshunden ett par gÃ¥nger nu. Sidan 28, bilden uppe till höger. Sandra och Carrey, minsann! “Snygg hund”, tänkte Tina innan hon bläddrade tillbaka och insÃ¥g att den snygge hunden faktiskt var hennes… 
Jag kan ju alltid skylla på att jag uppehöll mig vi tävlingskalendern.
Jahapp. Tävlingskalendern för -09 har anlänt. Lämpliga appelltävlingar under vårsäsongen är inringade. Jag har en som jag tänker ge mig tusan på att vi ska vara startklara till. Fast det finns flera före som också är inringade, Monsters utveckling har ju minst sagt gått ryckigt framåt, så man vet aldrig. Det hänger mest på träningsmängd, och det är bara upp till mig.
När jag ändÃ¥ var i farten ringade jag in nÃ¥gra lydnadstävlingar ocksÃ¥…
Hall of Fame, here we come!
En bild bara sådär. Utan annat syfte än att jag ska öva mig på att sänka kraven på mig själv när det gäller fotografering. Jag är ingen expert, antagligen finns det ingen som förväntar sig proffsbilder. Det kan bli kul bilder ändå.
Men det är min prestationsångest på det området som är största orsaken till att det oftast är glest med bilder här. Också dumt. Det finns annat jag är både bra och expert på. Ju.
Dumt att det nya hundprogrammet (fast man ska kanske kalla det problemhundprogram, varför är alla hundprogram antingen inriktade på förstagångshundägare som får hem lilla valpen, eller också på hundar som redan hunnit skaffa sig svåra problembeteenden, kan inte vi andra få ett program om träning och tävling i olika former? det är också dumt) Hundcoachen på TV4+ sänds samtidigt som Cityakuten. Jag hade velat se. Jag läste på lite om Fredrik Steen, det han själv skriver om sin hundfilosofi på sin kennelsida känns tämligen vettigt, tycker jag nog. Hur sen programmet blir är ju en annan femma. Utan att ha någon aning egentligen (och jag kan mycket väl ha helt fel) fick jag för mig att FS är lite av en arvtagare till Bosse Nyman, hans uppfödning bygger till stor del på Triumph-hundar, och han har samma typ av arbete inom polishundsverksamheten. Bosse gillade jag, därför halkar FS med på det också, åtminstone tills motsatsen bevisats.
Dum, väldigt extremt dum, är den horribla anmälningsavgiften till MyDog. 420 respektive 440 spänn! Och det tycker dom att man ska betala på julklappslönen! Att jämföra med Stora Stockholm, som är rena lågprisutställningen i sammanhanget, 380 kronor bara. Är 440 kr verkligen motiverat? Jag tvivlar. Tvivlar starkt.
Jag har i mÃ¥nga, mÃ¥nga Ã¥r alltid jobbat pÃ¥ Växjö-utställningen, den som alltid gÃ¥r första helgen i november. LÃ¥ngt innan den var i Växjö för den delen, redan pÃ¥ Elmia-tiden. Jag har därför inte skaffat mig nÃ¥gon relation till det här Halloween-firandet, för det började nog växa till sig i Sverige under den tiden. Jag har inte ens haft nÃ¥gon koll pÃ¥ att det är röd dag pÃ¥ lördagen, men lever liksom isolerad i en annan värld därinne under ett par hektiska dagar…
Men nu har jag alltsÃ¥ istället varit i Växjö som utställare, för allra första gÃ¥ngen. Med en monsterhund. PÃ¥ en halloween-utställning. Ja, ni fattar väl? Det kan inte gärna bli annat än bra, eller hur? Fast jag gjorde inte den kopplingen förrän efterÃ¥t, det ska erkännas. Först var jag bara sÃ¥ himla glad över att MÃ¥nsen kunde gÃ¥ ett varv med mig runt i lokalen för att känna lite pÃ¥ miljön, i slakt koppel och tyst! Sen blev jag ännu gladare över att se hans uppförande i ringen ihop med Sandra, alla som sÃ¥g honom pÃ¥ Malmö Valp för ganska precis ett Ã¥r sedan skulle knappast känna igen honom nu. Även domarens hantering gick hur fint som helst, man skulle rent av kunna tro att vi övat pÃ¥ det…. Och sen fick han en etta (nÃ¥ja, det fÃ¥r jag väl erkänna att hade han inte fÃ¥tt det hade jag nog blivit aningen… förvÃ¥nad), och sÃ¥ blev han placerad först i unghundsklassen och först sÃ¥g jag inte om det var ett HP eller ett CK han fick men det var ju ett CK och dÃ¥ höll jag pÃ¥ att fÃ¥ en nervkollaps… och sen var det bara han och juniorkusinen Nemo mot championhanen i bhkl och min lille skrutt blev tvÃ¥a och fick cert och R-CACIB och det är bara inte riktigt klokt!
Men allra gladast är jag nog ändÃ¥ över att han börjar komma till sans, och visar tydliga tecken pÃ¥ att det nog kommer att bli folk av honom ocksÃ¥ sÃ¥ smÃ¥ningom. Fast det gör ju inte precis ont att han är snygg ocksÃ¥. Nu hoppas jag bara att jag kan förvalta den kapacitet som jag är övertygad om att han har som brukshund ocksÃ¥. Där hänger det ju betydligt mycket mer pÃ¥ mig…
Tack till Tina och Johan för förtroendet jag fått att ta hand om denne vackre vilde till aussie, och tack till Linda och Jojje som fraktade Sandra till Växjö, annars hade det kanske inte alls gått så här bra!
Och så grattis till alla andra som fick fina framgångar, ingen nämnd och ingen glömd, och tack alla för gratulationer vi fått medan mitt huvud blev återställt!
(Dessutom: tack Ullis för bilderna!)
Det verkar som om jag får acceptera att även den här dagen är en dag som bara får flyta förbi, till ingen som helst nytta. Jag sitter och tittar på koderna till projektjobbet, det är ett par-tre saker där som ska rättas till, men jag ser bara obegripliga, osammanhängande kodstycken. Och då är det ändå jag själv som skrivit dom.
Vädret är strålande, det vore läge för en långlunch med hundträning, men det är nog lika så bra att avstå från träningsdelen när min koncentrationsförmåga ligger på minus.
Men ut ska vi i vilket fall. Och kanske klarnar huvudet efter det, vem vet? Man kan ju alltid hoppas.
Efter ett och ett halvt dygn i vågrätt läge har jag nu givetvis ordentligt ont i ryggen istället. Huvdet känns som om det vore bakis (fast utan något ont) efter Anervan-intaget. Jag hade alltför ont för att vilja chansa med något mildare, receptfritt alternativ, det fick bli de tunga drogerna.
Gårdagen var en enda dimma, jag har svaga minnen av att A gick ut med hundarna, att han gav sig iväg på fotboll, kom hem igen och med öl-andedräkt böjde sig över mig och (högt rakt in i mitt öra) talade om att VI VANN MED 6-0! och det enda som inte fick kärleken att dö just då och där, var vetskapen om att han skulle ta ut hundarna igen och att jag skulle få ligga kvar där jag låg.
Jag har 55 olästa blogginlägg i min rss-läsare, ungefär hälften är sådana jag vill läsa direkt, resten kan vänta. Egentligen finns där 20 till, men det beror på att Ölandsbladet äntligen (kanske efter mina påstötningar i mail till Tobbe Carlsson) fått igång sitt rss-flöde, så det flaggar 22 olästa från Tobbe, men det är bara de två nyaste som är nya på riktigt.
Jag har ett gäng bilder från Växjö att gå igenom för att se om jag lyckats med åtminstone någon, och så borde jag väl blogga nåt om den dagen också.
Förutom att det är måndag och jag har en hel del annat att göra. Hur det nu ska gå. Av erfarenhet vet jag att det kan ta hela den här dagen också innan min hjärna tagit sig ur den sirap som stavas Anervan.
NÃ¥n sorts frukost först. Jag vet att jag petade i mig ett rostbröd igÃ¥r kväll, men har inget minne av när jag Ã¥t nÃ¥got innan dess. Det kan ha varit den där kexchokladen i Växjö lördag förmiddag…
Det gick bra igår, tack för alla grattisar! Jag har migrän idag. Återkommer.
Varför ska jag vara så förbannat feg i vissa situationer? Varför ska det vara så förbannat svårt att säga att det här och det här kan jag, det här är jag skitduktig på, det här kan jag rätt så bra och det här kan jag en hel del om. För egentligen är det så. Att jag kan. Det jag kan, det kan jag. Och så kan jag en del om en hel del annat.
Men nej. För jag tror inte att jag kan lika bra. Inte lika bra som killarna, mest dom ganska unga killarna, dom som inte alls är fega, dom som utan vidare talar om att dom kan.
Det skulle kunna öppna nya möjligheter, om inte annat skulle det kunna bli riktigt roligt, och jag skulle säkert kunna lära mig mer, vilket alltid är roligt. Om jag bara vågade.
F E G I S
Tillägg 30 minuter senare: Fast nu var jag lite modig ändå. Lite.
