lenas egna

Jag trodde att jag eventuellt vaknat ur bloggledan redan, för nu tänkte jag nämligen blogga. Men jag vet inte, jag har skrivit ett par meningar och raderat och skrivit om fem gånger nu. Det blir liksom ingen ordning på orden, jag formulerar en mening i huvudet och skriver den, men när jag läser den känns det inte som den kom från mig.

Så jag struntar i att berätta om mitt skrubbade knä och lika skrubbade lillfinger. Och om träningsplanen som Sandra tvingat mig att göra.

För övrigt och apropå ingenting har jag kommit fram till att jag måste göra en del omprioriteringar.

Grejen är att jag är så fasligt less på att blogga just nu. Därför blir det inget bloggat. Men hav förtröstan, det har hänt förr, och erfarenheten säger att det går över. Rätt som det är är jag igång med blandade oväsentligheter igen.

Det är inte bara bloggande jag är less på. Jag är less på det mesta. Men det finns en bra sak med klimakteriet, jag kan skylla nästan vad som helst på det. T ex just detta.

Nu ska jag gå ut och skita ner hundar.