lenas egna

Dagen som var igår hade jag utlyst till bakdag. På förmiddagen tog jag cykeln till Berga C för inköp av en massa mjöl och mjölk och socker. Det var halt. Men det gick bra.

Sedan tog det stopp ett tag, när jag insåg att jag hade en del röjning av köksbänkar att göra innan jag kunde börja. Sånt är tråkigt. Alltså uppstod det en del ska-bara först. Ska bara se på skid-VM t ex. Men sen satte jag igång, och det tog ju faktiskt inte mer än en kvart att röja och göra livsmedelshygieniskt rent.

Väl igång med bakandet var jag rysligt effektiv, med tre olika degar på gång samtidigt. Två limpor, 40 thekakor och 96 kanelbullar senare kom A hem, och vi åt och jag var ut med hundarna och A åkte iväg till Nybro på hockey och min effektiva eftermiddag tog ut sin rätt och jag skulle bara sätta mig en liten stund och pusta ut innan jag tog itu med paketering och infrysning av allt bröd. Vaknade sen med ett ryck och visste inte om det var morgon eller kväll när hundarna skällde till då hussen kom hem igen. Tre timmar senare alltså.

Gick ut och nattkissade hundarna för att vakna till, och gjorde sen kaffe för att bli kvitt den lurande huvudvärken (måste ju dricka kaffe på kvällen för att inte få migrän nästa dag!) och för att provsmaka bullarna och trodde nog att jag skulle vara vaken länge. Brödet var fortfarande inte förpackat, men just då började en engelsk deckare och jag skulle ju som sagt vara vaken länge…

Ja, sen var klockan halv fem när A gick upp och jag satt i fåtöljen och minns inte att jag sett slutet på deckaren. Jag beslöt att straffa kroppen med att inte gå och lägga mig på riktigt i sängen då, även om det kändes frestande. Den kan inte hålla på och göra som den vill utan konsekvenser, bara tro att den kan få sova precis när och var och hur som helst. Och för att ytterligare straffa kroppen tror jag att jag ska låta min återupptäckta husmodersgen få frodas idag också.