Jag har haft ont i magen några dagar. Mer och mer, idag ordentligt. Så upptäckte jag vad det var – den gamla klassiska mensvärken. Men hallå, klimakteriet då? Har jag nu drabbats av ett elände, så trodde jag ju att jag skulle slippa ett annat? Det har gått några månader se sist, så jag trodde verkligen att jag åtminstone hade den fördelen nu. Men tydligen inte än.
Orättvist var ordet, sa Bull.
En liten tröst: ikväll är det Cityakuten igen. The very last season ever.
Den första nyheten jag fick mig till livs när jag slog på teven klockan sex, var att det brinner i ett hyreshus i Mölndal. Jag kollade genast kartan, och det är alldeles nära där Sandra bor. Inte så nära att det är farligt, men ändå. Jag blir genast mycket mer illa berörd. Det är märkligt, om än mänskligt, det där med hur mycket man berörs av olika saker. En brand som i sig inte är värre än hotellbranden i Eskilstuna eller de helt meningslösa attentatsbränderna i Södertälje, känns mer därför att jag har en anknytning till den, även om ingen jag känner är direkt drabbad.