lenas egna

Vi har återupptagit träningen lite försiktigt. Vi (läs: jag) vill ju inte förta oss. Just nu handlar det mest om apport. Eftersom jag var så försiktig i början med det, för att inte riskera att få apportbockar flisade på nolltid av Monster, så fastnade vi i stadiet ”gapa och greppa tills tänderna nuddar apporten, släpp sedan genast”. Jag har försökt massor, men vi har inte kommit förbi det. Jag använde klicker redan från start, och belönade just nuddandet med tänderna för att han inte skulle hinna börja tugga. Rätt tänkt, men resultatet blev att han fortfarande tror att det är det som är det rätta. Håller jag inne med belöningen för att få honom att hålla fast, så provar han bara med att släppa ännu snabbare. Och efter tre-fyra försök med att inte greppa alls. Jag har provat med andra föremål, ifall det var just med apportbocken som beteendet fastnat, men det blir ungefär samma resultat.

Monster är alltså om en hund som mer än gärna bär på precis vad som helst (under en inkallning på klubben en gång gjorde han en extrasväng och fick med sig en tungapport som någon lagt ifrån sig, i farten), så det är inte det som är problemet. Därför bestämde jag mig igår för att vara lite drastisk, och tog till en gammaldags metod, en mild form av tvångsapportering. Lirka upp gapet, stoppa in föremålet, trycka ihop och med handen under hakan hjälpa till att hålla fast. Några sekunder och sen belöning. Olika föremål, med olika bra resultat. Efter en stund kom Carrey och ville vara med också. Och jag tänkte att det skadar nog inte om han visar hur det ska gå till. Han gapar ju snällt och håller i det man ber honom om.

Tja, lite nytta gjorde det nog, det Carrey har vill ju Monster med automatik ha. Carrey tycker det är lite jobbigt att hålla i ”människo-grejer”, han gör det med det syns liksom att han tänker att ”egentligen är det ju förbjudet”. Monster har inga sådana skrupler, av alla föremål jag provade så var det min deo som han höll bäst. Han är inte som andra hundar han…