lenas egna

Okej. Sommartid, ljusa kvällar, sol, barmark, plusgrader. Det finns liksom inte mycket att skylla på längre. Förutom att jag nu tappat bort klicker nummer två av två möjliga. Puts väck. Men jag lät inte den detaljen hindra oss, nu har vi tränat utomhus, Månsen och jag. Vi kan ju inte bara hatta på i köket i all evighet. Den enda utomhusträning som varit på väldigt länge har varit sådan som ingår i vanliga promenader bara.

Utan klicker blev precisionen i belöningarna sisådär i vissa moment, men vi körde på i alla fall, linförighet (mest vändningar och halter eftervändningar), kvarsittande och inkallning, platsliggning och fjärrdirigering (fast framför mina fötter). Det mesta var nog ungefär så bra som man kan begära med tanke på den ”nya” miljön. Särskilt platsliggninen klarade plutten bättre än jag förväntat mig, trots störning i form av en stor katt som satt och glodde på oss på en stenmur några meter bort, och förbipasserande på cykelvägen låg han lungt och fint. Jag gick bara ut i kopplets längd, och han låg väl ca en minut med flera belöningar under tiden. Det låter lite, men ni ska veta att det är STORT när det gäller ett monster!

Det bästa var att han för en gångs skull uppvisade en samarbetsvilja, han släppte inte kontakten och försökte hitta på egna tricks för en gångs skull. Och jag var duktig och slutade medan han fortfarande tyckte det var kul, och avslutade med en stunds kampande och jaktlek. 

Imorgon har jag tänkt att jag ska försöka ta mig till klubben. Och där ska jag hålla mig i skinnet och inte begära att han ska utföra någonting över huvud taget, där ska han först och främst lära sig att hålla sig lugn och koncentrerad på mig. Och det är enbart det jag ska bry mig om nu. Basta!

Trots det totala köpstoppet ska nog en klicker inhandlas också. Den är guld värd när man ska försöka belöna kontakt som varar i en mikrosekund i taget mellan anfallen. Jag har tappat bort ett par jeans också, men det är en mer värdslig sak.

Agnetha beskrev en hund med att den hade en ”kort navelsträng till sin matte”. Bra uttryck. Det passar väldigt bra att användas på Monster också. Fast tvärtom. Hans navelsträng till mig är lång. Den är dessutom jädrigt elastisk.

Jag tröstar mig med att den trots allt finns där. Helt obetydlig är jag inte ändå.