Vi har återupptagit träningen lite försiktigt. Vi (läs: jag) vill ju inte förta oss. Just nu handlar det mest om apport. Eftersom jag var så försiktig i början med det, för att inte riskera att få apportbockar flisade på nolltid av Monster, så fastnade vi i stadiet ”gapa och greppa tills tänderna nuddar apporten, släpp sedan genast”. Jag har försökt massor, men vi har inte kommit förbi det. Jag använde klicker redan från start, och belönade just nuddandet med tänderna för att han inte skulle hinna börja tugga. Rätt tänkt, men resultatet blev att han fortfarande tror att det är det som är det rätta. Håller jag inne med belöningen för att få honom att hålla fast, så provar han bara med att släppa ännu snabbare. Och efter tre-fyra försök med att inte greppa alls. Jag har provat med andra föremål, ifall det var just med apportbocken som beteendet fastnat, men det blir ungefär samma resultat.
Monster är alltså om en hund som mer än gärna bär på precis vad som helst (under en inkallning på klubben en gång gjorde han en extrasväng och fick med sig en tungapport som någon lagt ifrån sig, i farten), så det är inte det som är problemet. Därför bestämde jag mig igår för att vara lite drastisk, och tog till en gammaldags metod, en mild form av tvångsapportering. Lirka upp gapet, stoppa in föremålet, trycka ihop och med handen under hakan hjälpa till att hålla fast. Några sekunder och sen belöning. Olika föremål, med olika bra resultat. Efter en stund kom Carrey och ville vara med också. Och jag tänkte att det skadar nog inte om han visar hur det ska gå till. Han gapar ju snällt och håller i det man ber honom om.
Tja, lite nytta gjorde det nog, det Carrey har vill ju Monster med automatik ha. Carrey tycker det är lite jobbigt att hålla i ”människo-grejer”, han gör det med det syns liksom att han tänker att ”egentligen är det ju förbjudet”. Monster har inga sådana skrupler, av alla föremål jag provade så var det min deo som han höll bäst. Han är inte som andra hundar han…
Nu fattar jag innebörden i den där Google-annonsen.
Större bröst utan ingrepp
Naturligt större bröst utan kirurgi Beprövad formel med goda resultat.
Den dök upp när jag hade nämnt ordet ”tårta”, och den återkom när ordet ”kanelbulle” fanns i texten. Det betyder givetvis att om man äter en himla massa bakverk, så blir man fet, vilket i regel även innebär att man får större tuttar. Så måste det ju vara. Jag har inte klickat på annonsen för att kolla, det är nämligen emot Googles regler att klicka på sina egna annonser. Inte heller är det tillåtet att uppmana sina läsare att göra det, så det gör jag inte. Vi får helt enkelt gå på min teori angående större bröst. Om ingen har något annat förslag?
Det är inte det att jag är intresserad av större bröst, jag var mest fundersam över sambandet med just de inläggen. Jag skulle vilja se hur Googles algoritmer ser ut.
Saker och ting går inte min väg idag. Dels A:s influensa och dels beställda men försenade däck har gjort att det dröjde i det längsta innan det blev bestämt om vi verkligen skulle åka till Göteborg i helgen. Det dröjde för länge, har det visat sig nu. Min briljanta plan går inte att genomföra. Jag har inlett en förvirrad och halvt desperat jakt på reservplan, men behöver konferera med Sandra, och hon är inte inne och svarar i telefon.
I frustrationen har jag utan att tänka på hur många det blev, tryckt i mig sex kanelbullar på raken. Varför är förresten kanelbullar med pärlsocker ovanpå mycket godare än de utan? Man tycker ju att de där sockerkornen inte skulle göra så stor skillnad, och förresten ramlar de flesta av i påsen när bullarna stoppas i frysen, men skillnad gör det. De utan blir torra och tråkiga. Sist jag bakade tog pärlsockret slut efter en och en halv plåt. Nu finns bara tråkpåsarna kvar.
Ska prova att ringa Sandra igen nu. Annars måste jag nog ta ett eget beslut… och varför skulle jag inte kunna det? Egentligen?
Eftersom det är dags att ta tag i min länklista igen, den här gången mest för att flera av länkinnenhavarna flyttat sina bloggar, fick jag anledning att än en gång fundera över dess existensberättigande. Jag menar, fyller den egentligen någon funktion? Är det över huvud taget någon som tittar där, och dessutom klickar på någon av länkarna? Förr använde jag den åtminstone själv för att ta mig runt mina favoritbloggar, men numera läser jag det mesta genom rss:en, och även när jag verkligen går till en sida gör jag det därifrån. Så jag använder den inte, gör du?
Jag försöker tänka efter hur jag gör på andras bloggar, använder jag, eller ens tittar i, deras eventuella länklistor? Svaret är nej, praktiskt taget aldrig. Förr hände det att jag gjorde det för att hitta nya favoriter, numera aldrig. Därmed inte sagt att jag inte hittar nya favoriter genom andras bloggar, för det gör jag. Men det är antingen en länk i själva texten som gör mig nyfiken, eller (och framför allt) kommentarerna!
Kanske är det det nya (nåja, sååå nytt är det ju inte längre) web2.0-tänket som präglat mitt beteende. Dynamiken, interaktiviteten, det ständiga utbytet med läsarna, det föränderliga innehållet. Det är det som är det intressanta. Innehåll som ser likadant ut hela tiden, t ex en länklista, det tittar man (jag) inte på.
Kanske skulle jag istället bli frikostigare med att länka till blogginlägg hos andra i mina egna texter? Som exempel, hur många av er har egentligen klickat på länken till Stellan i min lista? Men tänk om jag igår hade skrivit så här: ”Stellan har idag ett utmärkt frukosttips för oss som har svårt att äta frukost”, hur många av er hade då blivit tillräckligt nyfikna för att klicka på länken? Det händer ju ofta att jag läser något som jag gärna skulle sprida till fler, då kan jag ju göra det nån gång ibland också, eller hur?
Kan ni nu svara snällt på följande frågor:
Använder du min länklista?
Använder du länklistor på andra bloggar?
Brukar du läsa bloggkommentarer och följa länkarna till deras bloggar?
Klickade du på länken till frukosttipset (eller brukar du ofta följa länktips i bloggtexter)?
Så kan jag ta ny ställning till min länklista sen.
Jag har ju också aktiverat avatar-funktionen som ni kanske märkt. Det som gör att man får en egen liten bild bredvid sina kommentarer. Den som inte har en egen bild får en automatiskt, vare sig man vill eller inte. Och vill man inte se ut som en krumelur, så registrerar man sin epostadress på http://sv.gravatar.com/, lägger in en egen bild och sedan visas den bilden överallt där systemet används och där man anger samma epost. Fiffigt va?
Jag fick länge dras med en bulldogsbild, jag har inget som helst minne av att jag registrerat en sådan, den bara dök upp. Inget ont om bulldoggar, men det är lite roligare med en bild på en monsternäsa, så nu har jag äntligen gjort slag i saken och registrerat en egen bild.
Skillnaden på avatar och gravatar? Avatar är själva bilden, gravatar betyder Globally Recognized Avatar.
Inte nog med att jag nu har trådade kommentarer (det kom ju ”gratis” med det nya temat, jag kom mig aldrig för att fixa det i mitt egengjorda), nu har jag lagt till ett par grejer till.
CommentLuv, som är en cool grej. När du har fyllt i din webbadress i kommentarsformuläret, börjar funktionen leta efter din senaste bloggpost på den adressen. Och när du skrivit klart din kommentar är den i de flesta fall redan hittad, och följer automatiskt med som en länk sist i din kommentar. Det här fungerar med de flesta bloggsystem med kvalité. Tyvärr hör inte bloggis.se dit, och jag misstänker att det finns fler… Åtminstone sist jag kollade så resulterar det i en länk till den senaste bloggposten på hela bloggis.se, och det är ju inte riktigt avsikten. Så för er som bloggar där rekommenderar jag att välja bort länken genom att avmarkera i kryssrutan. Eller ännu hellre: byt till ett bättre system! WordPress rekommenderar jag alla dagar i veckan, men Blogspot är också helt okej.
Smilies har jag lagt till också. Har visserligen funnits hela tiden, om man bara vet vilka teckenkombinationer som gäller. Nu kan man trycka direkt på gubben och gödsla bäst man vill med arga och/eller glada ansikten.
Och så en sak till: pluginen WP Super Cache. Går inte sidan snabbare att ladda nu, så vet jag inte vad. Den verkar väldigt effektiv, och jag har inget bra skäl alls till varför jag inte installerat den tidigare.
Man kan fira med ett nytt tema. Det var egentligen Sandra som skulle ha ett, och det fixade jag sent igår kväll. Men det hon valt visade sig vara inte så himla bra, det var inte särskilt välbyggt och kräver en hel del fix om hon ändå vill ha det. Jag avvaktar besked i frågan, och bytte tema åt mig själv istället. Det är gjort av Jonk, jag hittade det tack vare att han också finns på Bloggy. Och så ska ett tema vara byggt! Mycket välgjort, det enda pysslet jag haft med det var att göra en logga som skulle passa i headern, vilket i och för sig blev ett väldigt pysslande och experimenterande.
Det återstår en sak… jag måste leta rätt på inloggningen till Google AdSense och ändra på färgerna. Jag kan ju inte ha lila annonser nu!
Annars tycker jag att det är fasligt snyggt, hoppas ni tycker detsamma. Och nu har jag äntligen trådade kommentarer igen!
Internationella kvinnodagen, och (den före detta?) radikalen Jane Fonda tycker att vi ska fira det med att köpa Loreal-produkter. Ja, hon säger det inte rent ut, men jag antar att hon menar det när hon önskar oss alla en fantastisk dag med tillägget ”because we’re worth it”, samtidigt som Loreal-loggan svävar över hennes huvud.
Jaja. Själv firar jag… inte alls. Borde jag? Och i så fall hur?
Det var väl en jävla vinter och hålla på! All snön vi hade smälte snabbt och bra, och sedan var det faktiskt ett par soliga dagar i kombination med frostiga nätter som gjorde att det torkade upp väldigt fint också. Men nu är det grått och blött och kallt. Igen. Regnet i morse övergick till snöblandat regn och nu är det enbart snö. Tätt. Fortsätter det framåt kvällen när temperaturen sjunker så lär vi vara tillbaka på ruta ett igen. Jag är så inihelvete less på det här nu!
Jag hade precis börjat känna en liten gnutta träningsinspiration igen, den har varit som bortblåst ett tag. Men det är svårt att hålla kvar den när vädret är såhär. Visserligen kan vi göra en massa i köket, men det är inte riktigt där skon klämmer heller. Jag behöver sol och vår och värme nu för att må bra över huvud taget, utan det är det väldigt svårt med inspirationen. För vad det än gäller.
Men på ett område har jag faktiskt varit riktigt inspirerad; efter bakrycket för nån vecka sen har kokkonsten tagit över. Jag har bokstavligt talat lagat en massa mat. Varje middag har resulterat i minst en middag till i frysen. Nu finns det bl a kalops, lammstek och soppa (en sorts korsning mellan gulasch och minestrone, och det blev hela tre middagar till frysen). Idag ska jag göra lufsa. Troligen inte 4,7 kg som Raz gjorde härförleden, men åtminstone en extramiddag lär det bli.
…som svar till C, som undrade hur det är. Bra med mig alltså. Det är värre med husets husse, som drabbats av förkylning, kanske rent av influensa. I tre dagar nu har han varit hemma med feber. Och ni vet hur det är…. say no more.
De senaste dagarna har jag sjunkit in i java-världen. Jag har nämligen konstruerat en övningsuppgift åt mig, jag har nästan inte gjort något i Java sen jag slutade plugga och kände att jag höll på att glömma mycket. Och jösses vad svårt det var att komma igång! Jag satt som ett ufo de första timmarna innan det lossnade. Programmet jag gör får ett extremt smalt användningsområde, och det är knappast något jag kommer att bli varken rik eller berömd för, men lite kul nytta kan det ändå komma att göra.
Ikväll har jag varit på möte med tävlingssektorn. Två tävlingar föll på min tävlingssekreterarlott. Jag hade bråttom med att laga och äta middag innan jag skulle ge mig iväg, bara för att upptäcka att vi bjöds på jättelika baguetter till fikat… Typiskt, så många gånger som jag inte hunnit äta innan jag åkt till klubben, just idag hann jag.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.