lenas egna

Vi var alltså iväg till klubben en sväng ikväll. Och Månsen skötte sig… stundtals ganska bra. Jag var duktig och flitig och ihärdig med att belöna kontakt, om och om igen, så jag tror faktiskt han fattade att det var det som var grejen. Vi gick ett par vändor fram och tillbaka längs med planen, och visserligen är han uppmärksam och på tårna och jag skulle väl inte kalla det lugn precis, men… behärskad. Han kunde behärska sin frustration över skyddsekipagen som tränade (det verkar som om precis alla tränar skydds numera?) och han inte fick springa dit, något litet undertryckt och mycket gällt gläfs kom det ibland, men inga idiotryck, och ständigt ny kontakt med mig. Duktig gosse.

Sen skulle vi ta lite passivitet också. Det gick både bättre och sämre. De tränande hundarna var på lite längre håll, och han kunde faktiskt lungt ligga och iaktta. Men människor… Det är det riktigt svåra nu. Så vi övade med ett par stycken som kom fram och pratade med mig och samtidigt nonchalerade monsterhunden, som höll på att gå upp i limningen fullständigt. Men, men. Med flitig träning på det så ska det väl kunna lösa sig det med. Vi kan ju passera och möta folk på promenaderna utan vidare, då ska det väl rimligen kunna fungera där också till slut, eller hur?

Det har blivit varmt som tusan (ja, allting är ju relativt) nu. 14 grader hade vi på eftermiddagen, och när jag kollade nyss var det fortfarande drygt åtta. Dags att börja skala av sig ett lager kläder. Jag har lite problem med sånt, nån gång på hösten när jag gått omkring och frusit om varenda kroppsdel i en vecka eller så, tar jag på vintermunderingen. Sen kör jag samma utrustning oavsett om det är nollgradigt eller 15 minus hela vintern. Tills folk börjar titta underligt på mig (som idag, jag var nog ensam med mössa och vantar) och jag börjar bli obehagligt svettig (också idag). Men jag måste vara någorlunda säker på att det inte blir några större vinteråterfall, för när vinterkläderna har åkt av så har dom!