lenas egna

man undrar lite

Postat i tankar & åsikter 3 kommentarer

Det kom ett mail där man bad mig som sakkunnig om råd och hjälp, jag kände att jag för att kunna ge relevanta råd behövde göra lite research, vilket jag inte hade tid med just då och svarade därför inte omedelbart. När det gått ett par dagar och jag fortfarande inte hunnit, skickade jag iväg ett kort mailsvar med besked om just detta, att jag inte hunnit göra nödvändiga efterforskningar men att jag skulle återkomma inom ytterligare ett par dagar. Och att jag gärna hjälpte till med det som behövdes.

Dagen efter kom svar på detta att man redan bestämt sig, mina råd behövdes tydligen inte. På alla punkter hade man bestämt sig för alternativ som jag, baserat på min erfarenhet och kunskap (just den erfarenheten och kunskapen som efterfrågades från början) inte skulle ha rekommenderat. Det meddelade jag direkt, med motiveringar som förklarade varför.

Sen hörde jag inget mer. Och det hela är inte mitt bekymmer, det spelar verkligen ingen roll för mig. Men jag undrar varför man över huvud taget ber om råd, om man inte tänker lyssna på dem. Och jag undrar om man fortfarande räknar med att jag ska hjälpa till, om man räknar med att jag ska realisera alternativ som jag inte på något sätt vill stå för?

    3 kommentarer till “man undrar lite”

    1. Anneli m Winston skriver:

      Alltså, det där är ett bra typexempel till varför jag är beteendevetare. Människans handlingar är, och förblir, en gåta. Men det intressanta är ju att försöka förstå… ;)

      Nu ska jag kolla om du löste mitt lilla ”problem” :oops:

    2. Sandra skriver:

      Jag har en känsla av att personen som bad om hjälp (behöver ju inte vara den som frågade) inte är samma person som sen beslutade att inte använda sig av den.

      Senaste blogginlägg från Sandra: Kissy

    3. Anneli m Winston skriver:

      Grrr… :evil: eller var ”problemet” kanske för svårt att lösa :twisted: ???