lenas egna

Jodå, jag har varit på Gotland nu. Det vet jag, för det var ett stort ”G” på skorstenen på båten som tog mig över vattnet. Men så många fler bevis på att det var just där jag var har jag inte. Jag kom fram strax efter midnatt, fraktades med en Volvokombi med hundburar till ett vandrarhem och lovades 18 grader varmt och sol nästa dag. Det visade sig stämma väldigt dåligt när jag vaknade lördag morgon…

Men det tog sig med vädret. Det visade sig att jag befann mig på en idrottsplats, som såg ut som idrottsplatser på landet gör. Den kunde ha legat var som helst. Ett par fotbollsplaner där utställningen var byggd, med skog runtom. Vandrarhemmet drevs av idrottsföreningen, och var alltså på samma ställe. Och det var i stort sett allt jag skulle få se av Gotland. En och annan hund såg jag förstås också. Ur ringsekreterarperspektiv.

Lördagkvällen var en annorlunda lördagkväll, jämfört med hur det brukar vara, med hotell och fin domarmiddag. Men vi hade trevligt ändå. Efter maten blev vi sugna på glass. Faktiskt extremt, oemotståndligt sugna på glass. Rentav desperata.

Söndag eftermiddag fraktades vi till båten igen. Det var ljust och jag hann under den korta bilresan se en del av det som förmodligen var Gotland. Det lilla jag hann se såg ut ungefär som Öland. Sedan var vi visst i Visby, lämpades av på en tydligen berömd glassbar, som visserligen hade ett stort sortiment men det kunde ha varit en glassbar med stort sortiment på vilken turistort som helst. Den verkade dessutom just då vara samlingspunkt för landets alla skolresor, alldeles för många högljudda ungar med alldeles för stora ryggsäckar och alldeles för få och alldeles för utmattade vuxna som tillbehör för att jag skulle kunna kalla stället för mysigt. Jag tror inte jag skulle gjort det utan alla skolresorna heller förresten. Men glassen var god och inte hutlöst dyr.

Sen var det dags att gå på båten igen, och jag kunde titta lite på Gotland från sidan liksom. För visst var det väl Gotland?