Min mage: fortfarande lugn och fin
A:s mage: lugn, men tom
A:s allmäntillstånd: matt och ynklig
Kylskåpet: laddat med acidofilus och annat lämpligt
Lager av hel vitpeppar: inventerat och tillräckligt
Det finns gott hopp för Gotlandsresan. Nu är frågan: stannar bussen till Oskarshamn vid hållplatsen alldeles nära mig, eller måste jag ta mig in till Centralen?
En maginfluensa kommer väl aldrig någonsin lägligt, men det finns tillfällen då den ställer till mer bekymmer än annars. A kom hem från jobbet idag och klagade över magont, nu är maginfluensan i full blom. Åt alla håll. Själv känner jag ingenting. Än så länge.
På fredag kväll ska jag åka till Gotland. Bara en sån sak, jag har varit på Gotland en gång tidigare i mitt liv, och det är bortåt 35 år sen, så jag vill inte gärna missa tillfället. Dessutom anledningen till resan, jag ska vara ringsekreterare på SSRK:s utställning. Och med tanke på att ringsekreterarkostnaden troligen är väldigt hög när vi måste hämtas från fastlandet, och att det inte är någon särskilt stor utställning, så kan jag inte tänka mig att det finns några reserver. Jag måste helt enkelt vara frisk och komma iväg.
Men kör det inte lite i magen nu…? Eller?
…och jag hinner banne mig inte med. Nu är det redan onsdag, fast det var söndag igår. Och jag ger mig tusan på att det är lördag när jag vaknar imorgon. Det är nån som snor åt sig åtminstone varannan dag verkar det som. Ändå försöker jag att inte sova för att vakta dagarna, men det är omöjligt, de försvinner ändå.
Det är inte total stiltje här, långtifrån, men det känns ändå inte som om jag har något särskilt att berätta. Kanske är det för hackigt och i småbitar och lite här och lite där med allting, det finns liksom inget längre sammanhang någonstans att börja skriva om.
Fast igår var älskingstanten (Monsters benämning) Ullis här på en kortkort fika. Det kan jag berätta om. Hon tog gräsligt fula bilder på mina fina hundar. Man kan väl kosta på sig sånt när man är proffsfotograf, antar jag. En annan anstränger sig ju att ta så snygga bilder som möjligt…
Jo, vi har tränat också. Men det är också enligt konceptet hackigt och i småbitar och lite här och lite där. Inte mycket att berätta.
Att arrangera spårtävling när det är långhelg och värsta finvädret har sina sidor. Det har kommit en hel del återbud, det är sjuk hund, löptik, skadat knä (på föraren), ormbiten hund, och så två hundar som tävlade förra helgen och blev uppflyttade. Nu är jag inne på de sista reserverna och dem får jag inte tag i!
Två reserver i lägre har jag försökt ringa sedan torsdag kväll utan resultat. De är väl bortresta helt enkelt. Precis nu kom ett återbud i högre, där hade jag iaf ett mobilnummer till reserven att ringa så jag kunde lämna ett meddelande. Men ärligt talat, har man verkligen lust att ladda för tävling morgonen efter, 10 mil bort, när man får besked sent på eftermiddagen? När dessutom allting talar för att det blir väldigt svårspårat, så torrt som det är?
Ett gott råd till alla som anmäler till tävling: ange alltid mobilnummer! Och om du så står på sista reservplatsen, var beredd på att åka och framför allt, ha mobilen inom räckhåll hela tiden!
(eller: en påminnelse om alltings förgänglighet)
Well. Vi har begått grillpremiär. A (varför är det alltid karln i huset, även om han sällan lagar mat annars, som tar som sin självklara uppgift att stå för maten när det ska grillas?) fixade grillspett marinerade i egenhändigt gjord marinad. Potatissallad i platsburk av vanligt märke piffades upp genom att strösslas med rostad lök (det gör en jädra skillnad, jag blåvägrar annars burkpotatissallad). En fetaostkräm gjord i all hast av mig, eftersom jag befarade vitlöksbrist ackompanjerade anrättningen. Och alkoholhaltiga drycker sköljde ner alltsammans. För min del hela ettochetthalvt glas rödvin. Det är ungefär vad som behövs för att få igång mig.
Nu är jag dimmig i blicken, pratar oavbrutet (men har ingen att prata med, A cyklade iväg för att se FF:s hemmamatch) och har nu bestämt mig för att jag ska ut och fotografera blomsterprakten på gården. I makroläge. Det blir säkert skitbra. Johohooorå. Ni ska få se resultatet. Promise.
Förresten. Grillningen påminde mig om att vi ska bjuda H&U på middag, och varför inte grillad sådan, vid tillfälle. De ska nämligen mutas. Jag har onda avsikter.