Kaffestopp vid McDonalds i Värnamo. En småbarnsfar fick skäll av A.
Det växer märkliga saker i den småländska skogen.
Nu passerar vi Gislaved.
För övrigt börjar datorns batteri bli ganska ledset nu, så blir det inget mer vägbloggat behöver det inte nödvändigtvis bero på att vi kört i diket. Nästa investering får nog bli en cigaretttändaruttags-laptop-adapter. Eller vad det nu kan heta.
KFF-keps och skoskavsfötter på väg.
Varför bloggar jag? Därför att jag kan.
Jag har blivit mobil. Någon dag före midsommar skickade jag A att köpa mjölk och potatis och kaffe och toapapper, han kom hem med ett mobilt bredband. Jodå, han hade potatisen och det andra med sig hem också, men hade råkat ut för en sån där munvig försäljare och så gick det som det gick.
Vi har diskuterat det där tidigare, och sagt att när tillfället kommer när vi känner att vi verkligen skulle behöva vara mobilt uppkopplade, så skulle vi nog satsa på kontantkortsvarianten, eftersom det nog inte kommer att inträffa särskilt ofta. Men nu har vi alltså ett abbonemang, och då gäller det ju att utnyttja det. Alltså vägbloggar jag nu. Inte så mycket för att det känns viktigt att vägblogga, utan för att jag kan.
Mitt tunga huvud igår blev så småningom framåt kvällen en smygande huvudvärk och en rent sjuklig trötthet. Jag satt här och skulle fixa en del grejer (t ex min ofärdiga blogg), men orkade inte, ville bara blunda. Bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt istället, men orkade inte det heller, så jag blev sittande i soffan ända till midnatt med datorn framför mig (liksom beredd ifall jag skulle få ett plötsligt anfall av pigghet), mestadels blundande utan att orka ta mig härifrån. När jag äntligen reste på mig för att fortsätta blundandet i sängen, bestämde jag mig faktiskt för att ta en migräntablett.
Det verkade inte ha hjälpt, huvudvärken sitter där den sitter. Inte så svår att den är handikappande, inte än. Men jag känner liksom igen typen.
Visserligen är det ganska vanligt att både besök hos Sandra och utställningshelger och framför allt kombinationer av detta, brukar ge migränanfall (utan att vi för den sakens skull behöver dra några slutsatser om umgänget med S&A, mina migränattacker har inte alltid helt logiska orsaker), men den här gången verkar det som om anfallet kommer redan i förväg. Det vore ju en ny variant, en riktigt höjdare måste jag säga.
Nu har jag lite drygt 4 timmar på mig att få allt färdigt för avfärd, då måste jag vara så klar att jag kan last in hundar och packning i bilen och ge mig av för att hämta A på jobbet. Sen väntar ca fem timmars bilresa. Här finns faktiskt inte utrymme eller tid för några migränattacker.
Sådeså!