lenas egna

Första dygnet med tjejerna har gått mycket bra. Jag trodde igår att vi skulle få en besvärlig natt. På hemvägen stannade vi och köpte korv, och medan vi satt på gräset i skuggan under ett träd och åt den, satt Dizzy med blicken kanske inte klistrad utan snarare flackande mellan våra korvar. Stella däremot tröttnade snabbt på den sysslesättningen och ägnade sig istället åt att finfördela några barkbitar. Tydligen slank det ner några flisor också, för på sluttampen av resan hörde jag de karakteristiska harklingarna, och väl ute ur bilen började det desperata ätandet av gräs. Inne fortsatte det med ett gäng damm- och hårtussar (inte så svårfunna, jag kammade både Carrey och Monster innan vi åkte, men hann aldrig dammsuga). Så kom första spyan.

Hostandet, harklandet, det hysteriska ätandet av allt möjligt och spyendet fortsatte under kvällen, och jag beredde mig på att natten inte skulle bli särskilt lugn. Men faktiskt, med den sista spyan som kom strax innan jag la mig verkade det som irriterat ha lossnat, och sen var det lugnt.

Lite vandrande fram och tillbaka innan tjejerna var överens om vem som skulle ha vilken bia-bädd, och efter att båda två provat en stund om det kanske var bättre att sova i vår säng (tydligen inte), så var allt lugnt och stilla hela natten.

Vi har haft en ganska lugn dag, med en rejäl långpromenad i värsta hettan mitt på dagen. Inte ens MellaBus hade ork att springa särskilt mycket när hon fick vara lös. Särskilt mycket för att vara hon, alltså. Vid ett tillfälle hann jag nätt och jämnt och med en genial instinkt hejda båda två från att slänga sig i ett lerdike, genom att utstöta ett gällt tjut i en för mig helt ny tonart och kasta mig ner i vegetationen intill vägen (en vegetation som till största delen var tistlar upptäckte jag när jag låg där i shorts och linne), det räckte för att få dem att vända om bara några steg före plumset och ta reda på vad jag egentligen sysslade med. Och efteråt kom jag på att det kanske hade räckt att jag kallat på dem alldeles som vanligt, men jag är van vid att ta till extraordinära metoder med Monster…

För övrigt har A påbörjat inlärningen av ett nytt trick.

Datorsladdproblemet är löst. A:s dator är av samma märke, och den tillhörande sladden passade även min. Att han nu är utan sladd istället är ju inte mitt problem, eller hur?

Vi har istället fått ett nytt problem. Det har länge varit en del getingar på balkongen, och över helgen har det blivit väldigt många fler. Nyss lokaliserade vi källan: ett getingbo i ett par arbetsbyxor som A hade hängande bakom balkongdörren. Nu är boet vandaliserat och byxorna bortplockade, vilket enbart innebar att istället för att några getingar ganska stillsamt flög ut och in genom fönstret, är hela balkongen en enda getingsvärm. Man vågar knappt gå ut och röka, absolut inte ha dörren öppen eller låta hundarna komma ut där.

Det kommer att bli en varm natt, när det är så här varmt behöver balkongdörren stå öppen om nätterna. Om inte de små kräken har skingrats till imorgon måste en flaska Radar inköpas.

Men jag kan inte låta bli att tänka på scenen som skulle ha utspelat sig om inte getingboet upptäckts innan A drog på sig byxorna nästa gång…:)