lenas egna

plötsligt

Postat i oviktigheter Inga kommentarer

Plötsligt sjönk temperaturen med fem grader eller så, på en liten stund bara. Och solen försvann bakom tjocka blågrå moln i sydväst. Och plötsligt var inte korsdraget här inne skönt längre. Månntro om den där åskan är på ingående nu då?

Samtidigt blev det ju plötsligt läge för en längre promenad än de vi flåsat oss runt igår och tidigare idag. Och ni ska se att då om inte förr, då brakar det lös!

världens bästa monster

Postat i hundar 3 kommentarer
01-05

En liten monsterbebis.

Idag fyller han två år, monstergrisen. Och så är han inte hemma… Trots att det är roligt att ha Dizzy och MellaBella här, och de minsann ser till att det inte på något sätt är tyst och tomt, så tusan vad jag saknar min egen odåga!

01-04

Grattis på två-årsdagen mitt eget Monster och alla M-syskonen!

(Undre bilden är knyckt från Linda.)

badflickor

Postat i hundar Inga kommentarer

Vi var och badade igår kväll. På en badplats som i likhet med alla andra i kommunen är skyltad med hundförbud. Dock är det på just det här stället lite svävande vad som egentligen är badplats och vad som bara är natur. Vi valde att tolka det till vår fördel och bestämde att endast strandremsan vid badbryggan är badplats. Övriga strandbitar (stranden runt hela udden är liksom uppstyckad i småbitar avskärmade av enbusksnår) är natur. Sådeså.

01-01

01-02

01-03

Även jag badade, men det slipper ni se bilder på.

Hemma igen gjorde jag bort mig. Vi körde in bilen i garaget, jag öppnade bakluckan och tänkte först koppla hundarna, men ångrade mig sen och tänkte att de kan springa iväg och kissa på gräset mittemot först, och släppte ut dem. Mycket riktigt så skuttade de iväg till gräsmattan och kissade direkt, men kunde förstås inte låta bli att kika runt hörnet på garagelängan där på andra sidan sen… Och jag vet inte varför jag inte tänkte så långt innan (kan man skylla på värmen?), för det var ju inte alls oväntat att de gjorde det… Inte heller oväntat att där kom en hund, det kommer ofta hundar där. Inte ett dugg oväntat att båda två då rusar fram till den hunden, skällandes i kör, medan jag står och förbannar min egen dumhet (vilket tar en stund), innan jag istället kallar in hundarna. Båda två vänder och kommer direkt, och det var väl ingen större skada skedd, men så förbaskat onödigt och pinsamt dumt av mig.

Dessutom var det väl ungefär den sämsta hunden i grannskapet att rusa fram till sådär, en cocker som redan innan har stora problem med andra hundar. Ja, så fick jag vara i rollen som den oansvarige hundägaren som någon annan kan svära på då.