lenas egna

Precis som jag trodde så kunde jag ju inte somna när jag kom isäng. Tre koppar kaffe efter elva på kvällen kombinerat med tre timmars sömn dessförinnan får även en sån som jag (som alltid dricker kaffe sent och som mycket sällan har svårt att somna) att ligga och snurra i sängen. Det var klibbigt varmt, men det hade nog knappast stört mig så mycket om jag bara varit sömnig nog (det störde ju inte ett dugg när jag slocknade i tevesoffan tidigare). När klockan var tre hade jag dessutom blivit hungrig igen, så då gick jag upp och tog lite te och några mackor.

Tillbaka till sängen en halvtimme senare. Hundarna, särskilt Mella, var oroliga och flåsiga, och eftersom det var så varmt som det var steg jag upp igen och tog bort grinden till sovrummet så att de åtminstone skulle ha möjligheten att gå och hitta en svalare plats). Oron fortsatte och Mella började dessutom pipa. Eftersom hon under kvällen hade släppt åtskilliga stinkare tog jag signalen på allvar och klev upp (igen) och gick ut med henne. Jodå, vi hann nätt och jämnt ut på gräsmattan så visade det sig att det alls inte var något falsklarm från hennes sida.

Tillbaka till sängen och nu kändes det äntligen som om det kom en något svalare luftström från fönstret, men en kvart senare var det dags att springa ut igen. När klockan var halv fem och jag för tredje gången klev i byxorna ringde A:s väckarklocka som han glömt att stänga av, och när jag kom in igen efter nya fruktlösa försök att få upp kladdig, stinkande sörja från torr gräsmatta, hade han satt på kaffe och slagit sig ner med tidiningen. Jag avstod kaffet, meddelade (o)hälsoläget och kröp i säng. Igen. Och nu somnade jag faktiskt.

Sov ända till 10 när A gick och la sig igen. Då hade han fått gå ut med Mella ytterligare en gång, sedan gått den vanliga morgonpromenade med båda två där det visade sig att även Dizzy var lös i magen, och därför kokat ris och gett dem till frukost.  Nu verkar det lugnt i lägret, men det blir nog ingen cykling idag som jag tänkt eftersom det skulle bli svalare (vilket det inte verkar bli heller för den delen).

Igår när vi grillade fick tjejerna stanna inne, och fick varsin rejäl, färsk grisknorr att festa på. Undrar om det var dessa svansar som fått hundmagarna att gå i spinn? Hade det bara varit Mellan hade jag inte trott det, hon hinner nog sörpla i sig både det ena och det andra av mindre lämpligt slag under sina blixtattacker in i busksnåren, men om det är båda två… Å andra sidan vet jag inte om Dizzy verkligen är dålig på det sättet, eller om hon bara var ”lite lös” som kan falla inom normal variation. Jag har lite svårt att tro att de inte skulle tåla grissvansar, mina hundar får det ganska ofta, jag tycker det är ett utmärkt alternativ till tuggben och rökta öron. Och visst har dom fått det när de varit här förut, Sandra?