lenas egna

Vi hade alltså besök här av S&A och alla hundflickorna i en dryg vecka. På den veckan hanns en hel del med, bl a skrällde Carrey till på Ölands BHK:s inoff och blev BIS. Det var inte bara han som skrällde, vi hade det värsta åsk- och regnvädret jag nog någonsin varit med om rakt över oss under finalen vilket också resulterade i den snabbaste BIS-final jag någonsin sett. Anledningen till att Carrey var anmäld var egentligen att hussen ville ha lite övning i handlingens ädla konst inför hussens och Carreys gemensamma veterankarriär. Och det gick ju bra! Visserligen tog Sandra över snöret till finalen eftersom KFF hade hemmamatch och det finns vissa gränser för hur husse prioriterar utställningar, men ändå!

Dagen efter var det officiell utställning för bl a Monster, han blev bästa hane med CK och hade visst inte skött sig alls som han brukar i ringen (själv jobbade jag i den andra ringen och såg aldrig spektaklet) utan varit allmänt stökig. När vi i efterhand analyserade situationen kom vi fram till att det var Ullis fel. Det känns alltid bra att ha något att skylla på.

Sen hann vi med att spåra två gånger också. För Monsters del var resultatet första gången strålande, jag var lycklig resten av dagen och nästa dag också över hans insats. Den andra gången blev två gånger, vid första försöket tappade han bort sig i första vinkeln och var sen inte intresserad av att ens försöka hitta rätt, så jag selade av. Han fick en chans till ett par timmar senare, då jag gick med honom diagonalt mot andra benet tills han hittade spåret och då var han med på noterna igen. Godkänt på sätt och vis, eftersom han klarade det flera timmar gamla fältspåret i stark vind, men man får ju inte den sortens extrachanser på tävling.

Vi har grillat och spelat krocket (i lag, A var visserligen överlägset bäst men ingen vidare lagspelare så vi förlorade) och spelat minigolf (jag lyckades knipa sistaplatsen där också, det var något med tuttarna som var i vägen för armarna), hälsat på lillebrodern och tränat lite lydnad och simmat med hundarna. Och värstinghundarna-själsfränderna Monster och Mella tog sig dessutom ett rejält gyttjebad sista dagen.

Fyra personer och sex hundar i en trerumslägenhet i en vecka blir ganska utmattande. Allra mest var det faktiskt Monster som var utmattad efteråt, men så var det väl också han i sällskap med Mella som höll igång mest. Att den svarta faran skulle vara utmattad när hon kom hem har jag däremot svårt att tro…