Nu kom det äntligen ett sms! Monster blev tvåa i bhkl med cert! Slagen endast av Boom. Han vann alltså den stora öppenklassen!
Det är bara 4 dagar sen han fyllde två år. I Borås frågade Tina om han hade sitt SBK-cert, ”näe, men det tar han på rasspecialen” svarade jag. Kaxigt och på skämt, han är ju anmäld till Öland nästa helg också, och där hade chansen varit lite rimligare. Men så gjorde han det! Det var nog kanske möjligen inte en tillfällighet att domaren i Borås gillade honom, han är nog jäkligt bra!
Jag borde ha förstått att det skulle bli så. Har man en gång blivit medlem på facebook, så är man liksom snärjd, vare sig man vill eller inte. Det hjälper inte att man låter bli att logga in. En massa människor har hittat mig där, och liksom räknar med att det ska gå att kommunicera med mig den vägen. Ställer frågor och undrar varför jag inte svarar… Hrmpf.
Det verkar helt enkelt vara så att för de aktiva facebook-medlemmarna är det den naturliga vägen att kommunicera. Inte så konstigt i och för sig, för mig är bloggkommentarer ett högst naturligt sätt att kommunicera, och hade bara facebook inte varit så (i mitt tycke) rörigt och omständigt ställe så hade jag säkert använt det också.
Men nu är det alltså så att människor försöker prata med mig genom en kanal jag inte använder, och något borde jag väl göra åt det… jag har förklarat min ståndpunkt i frågan tidigare, här i bloggen. Men vad hjälper det om det handlar om icke bloggläsande människor? Eller som i varje fall inte läser just min blogg.
Jag väntar på sms-rapport från Eskilstuna. Borde man inte rimligen ha hunnit till öppen klass hanar vid det här laget? Någonstans inom mig kan jag bara inte låta bli att se Monster göra om sin bedrift från Borås, att han verkligen är sådär perfekt i ringen som han var då, och slår ut hela konkurrensen. Samtidigt är den större delen av mig mer realistisk och förnuftig, konkurrensen idag är betydligt större. Kanske inte svårare (med tanke på att hanen han slog i Borås faktiskt var BIS-placerad i Larv), men större. Helt enkelt fler hundar av vass kvalite. 15 hundar i öppen klass är mer än vad vi, såvitt jag vet, någonsin haft i rasen (undantaget WDS och curcuiten). Och att bara placera sig där är tufft. Att åka ut med en slät etta kan dessutom innebära att man faktiskt har CK-kvalité ändå, förutsatt att alla fem placerade får CK förstås.
Och sen kan det ju faktiskt vara så att dagens domare inte ser honom som fullt så fantastisk. Det gäller att komma ihåg i den här världen, att det som hände i Borås var att den domaren, den dagen, tyckte att just Monster bäst motsvarade rasstandarden av de hundar som fanns att välja på. Det kanske aldrig kommer att upprepas. Det är en bedömningssport, på gott och ont. Dagens domare kanske rent av hittar något fel på honom, han kanske inte ens får en etta. Inte för att jag fattar vad det skulle vara, min hund har väl inga fel? Men han kanske får tokfnatt i ringen och vägrar att trava, och sedan lägger sig på rygg när domaren ska känna igenom honom. Det har ju hänt förut liksom… Fast då var det ju inte Sandra som var handler, förstås.
Men ändå. Nu har det gått nästan tre timmar sedan bedömningen började, valparna går i en annan ring, och visst tusan måste man ha kommit till öppen klass hanar då? Att den utlovade rapporten dröjer, kan det bero på att han gått vidare till bästa hane? För direkt efter ska ju Sandra in i juniorklass tikar med Svansa, och då hinner hon ju inte med att rapportera…
Fasen, det här är ju 25 gånger nervösare än att sitta vid ringside.
Uppdatering 15:50 Visserligen hade jag glömt att det visst var ett trettital cattledogs först, men hallå, nu är klockan snart fyra ju? Vad gör dom egentligen däruppe? Nej, jag har alltså fortfarande inte hört nåt.
Precis som jag trodde så kunde jag ju inte somna när jag kom isäng. Tre koppar kaffe efter elva på kvällen kombinerat med tre timmars sömn dessförinnan får även en sån som jag (som alltid dricker kaffe sent och som mycket sällan har svårt att somna) att ligga och snurra i sängen. Det var klibbigt varmt, men det hade nog knappast stört mig så mycket om jag bara varit sömnig nog (det störde ju inte ett dugg när jag slocknade i tevesoffan tidigare). När klockan var tre hade jag dessutom blivit hungrig igen, så då gick jag upp och tog lite te och några mackor.
Tillbaka till sängen en halvtimme senare. Hundarna, särskilt Mella, var oroliga och flåsiga, och eftersom det var så varmt som det var steg jag upp igen och tog bort grinden till sovrummet så att de åtminstone skulle ha möjligheten att gå och hitta en svalare plats). Oron fortsatte och Mella började dessutom pipa. Eftersom hon under kvällen hade släppt åtskilliga stinkare tog jag signalen på allvar och klev upp (igen) och gick ut med henne. Jodå, vi hann nätt och jämnt ut på gräsmattan så visade det sig att det alls inte var något falsklarm från hennes sida.
Tillbaka till sängen och nu kändes det äntligen som om det kom en något svalare luftström från fönstret, men en kvart senare var det dags att springa ut igen. När klockan var halv fem och jag för tredje gången klev i byxorna ringde A:s väckarklocka som han glömt att stänga av, och när jag kom in igen efter nya fruktlösa försök att få upp kladdig, stinkande sörja från torr gräsmatta, hade han satt på kaffe och slagit sig ner med tidiningen. Jag avstod kaffet, meddelade (o)hälsoläget och kröp i säng. Igen. Och nu somnade jag faktiskt.
Sov ända till 10 när A gick och la sig igen. Då hade han fått gå ut med Mella ytterligare en gång, sedan gått den vanliga morgonpromenade med båda två där det visade sig att även Dizzy var lös i magen, och därför kokat ris och gett dem till frukost. Nu verkar det lugnt i lägret, men det blir nog ingen cykling idag som jag tänkt eftersom det skulle bli svalare (vilket det inte verkar bli heller för den delen).
Igår när vi grillade fick tjejerna stanna inne, och fick varsin rejäl, färsk grisknorr att festa på. Undrar om det var dessa svansar som fått hundmagarna att gå i spinn? Hade det bara varit Mellan hade jag inte trott det, hon hinner nog sörpla i sig både det ena och det andra av mindre lämpligt slag under sina blixtattacker in i busksnåren, men om det är båda två… Å andra sidan vet jag inte om Dizzy verkligen är dålig på det sättet, eller om hon bara var ”lite lös” som kan falla inom normal variation. Jag har lite svårt att tro att de inte skulle tåla grissvansar, mina hundar får det ganska ofta, jag tycker det är ett utmärkt alternativ till tuggben och rökta öron. Och visst har dom fått det när de varit här förut, Sandra?
Mer eller mindre av en slump har jag några sena fredagkvällar hamnat i tv-serien Boston Legal. Jag kan inte begripa hur jag kunnat missa den helt förut, eller varför det inte pratats om den? Den är ju helt underbart galen! Som en korsning mellan LA Laws och Ally McBeal, med tydliga inslag av Lödder.
Jag antar att det är en reprisomgång med den dumma sändningstiden, men har du som jag missat den tidigare, så ge den en chans. Sena fredagskvällar, som sagt. På fyran.
Nu borde jag väl ta mig till sängen, men efter att ha sovit tungt i soffan nästan tre timmar tidigare ikväll, och därefter druckit tre koppar kaffe, så är jag inte precis sömnig. Jag önskar att dvd:n var kopplad till sovrumsteven just nu, för något mer sevärt hittar jag inte, och jag är lite för seg ändå för att göra något vettigt.
Jaha, inte kom jag iväg till affären ”snart” inte. Det dröjde rätt länge faktiskt. Och när jag kom ut därifrån med fulla kassar med godsaker, guess what? Det regnade… och åskade, och var nästan mörkt ute. Men fortfarande lika varmt. Och jag framhärdade, la köttet (som btw blev kycklingklubbor efter mycket velande, men tack så mycket för förslagen!) i marinad och förberedde tillbehören. Här ska grillas om det så ska ske under paraply, sådeså.
Det blev rätt mycket tillbehör… Färskostfyllda paprika-”båtar”, sparris, knipplök och rödbetor. Och bröd. Sallad och potatis känns däremot överflödigt. Paprikabåtarna ska läggas på grillen, den förkokta sparrisen likaså (och därefter beströs med parmesan), rödbetorna ska kokas. Frågan är hur jag ska göra med löken, ska jag lägga den direkt på grillen eller skulle den må bra av att förkokas också?
Jag ska nog hälla upp ett svalt glas vitt och fundera lite över det. Om det nu är den sista varma dagen, så är det också den varmaste. Termometern är en bra bit över trettistrecket, även efter regnet. Nu är det nog mer regn på väg förresten…
Jaha, idag ska det tydligen vara den sista dagen på den här perioden med sol och värme. Och jag drabbas nästan av lite panik för att jag inte tagit tillvara på det bättre, t o m nästan förfallit till lite klagan över att det varit för varmt. Inte en enda gång har vi grillat t ex! Det är väl nästan lag på att man ska grilla när det behagar vara vackert väder i Sverige?
Så ikväll ska vi ta den sista chansen (nåja) och grilla som bara den. Frågan är bara vad? Jag känner verkligen inte för standardkarré, det måste bli något mer fantasifullt än så. Jag ska strax åka och handla, och det lutar nog åt att jag väntar på att inspirationen ska rinna till vid köttdisken.
A bestämde oss för att vi skulle se Larz-Kristerz på Larmtorget igår. Jag var minst sagt måttligt intresserad, men tänkte att A faktiskt följer med utan alltför mycket motstånd på mina (hund-)grejer, så jag offrade mig. Och tänkte samtidigt att det kunde kanske vara bra med lite miljöträning för Mellan. Eftersom det inte blivit några fysiska aktiviteter att skryta med de senaste dagarna, så skulle lite mental träning (och trötthet) sitta fint. Och Dizzy fick slinka med hon också.
Nu verkar det som om det var en större utmaning för damerna med det inledande glassätandet vid gästhamnen, där det var jämförelsevis glest med människor (vilket ändå innebar en strid ström med förbipasserande), såpass att det gick (och tydligen också var tvunget) att hålla koll på alla. Inklusive medföljande hundar av varierande modeller. Det är det som är det besvärliga enligt tjejerna. Det ska muttras mer eller mindre högljutt på alla, och när man tystar ner dem ska den Svarta Faran alltid ha sista ordet och ge ifrån sig ett ”muff” till.
Själva huvudattraktionen på det fullständigt knökfulla Larmtorget var däremot inte så spännande. I den trängseln gick det inte att bry sig om människor alls, och hundar fick lov att vara väldigt nära för att behöva muttras över. När en matte med en berner sennen placerade sig alldeles intill oss var det först viss upprördhet, men när den stora jycken inte brydde sig och blev kvar på sin plats så fick den vara det.
Det blev ganska lång väntan innan Älvdalspojkarna körde igång, först hände ingenting, sen var det nån sorts tävling med lokala förmågor innan det var dags. Efter en stunds väntan la sig Dizzy ner, medan Stella noggrant och ålande mellan våra ben dammsög varje kvadratcentimeter av kullerstenen inom sin radie i jakt efter… ja, vem vet? När det så äntligen började och Larz-Kristerz hade kört 2-3 låtar talade Dizzy tydligt om att ”jamen nu kan vi det här, nu gör vi nåt annat”, genom att sitta framför mig och spänna ögonen i mig och då och då putta på min godisficka. MellaBella växlade mellan att ligga mellan A:s fötter och få fullständiga fnatt och hoppa jämfota på höjden som bara hon kan och busmorra.
Om hundarna blev trötta? Nej, inte nämnvärt. Men vi kom hem i en alldeles lagom tid, tillräckligt sent för att det skulle ha blivit lite svalare, men innan alla harar och kaniner tagit gräsmattorna i besittning, så vi kunde ta en rejsstund vid vattentornet (och faktiskt ville Dizzy också rusa ordentligt nu), och sen verkade de faktiskt rätt trötta och nöjda.
Plötsligt sjönk temperaturen med fem grader eller så, på en liten stund bara. Och solen försvann bakom tjocka blågrå moln i sydväst. Och plötsligt var inte korsdraget här inne skönt längre. Månntro om den där åskan är på ingående nu då?
Samtidigt blev det ju plötsligt läge för en längre promenad än de vi flåsat oss runt igår och tidigare idag. Och ni ska se att då om inte förr, då brakar det lös!
Idag fyller han två år, monstergrisen. Och så är han inte hemma… Trots att det är roligt att ha Dizzy och MellaBella här, och de minsann ser till att det inte på något sätt är tyst och tomt, så tusan vad jag saknar min egen odåga!
Grattis på två-årsdagen mitt eget Monster och alla M-syskonen!
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
