lenas egna

Av en eller annan anledning kunde jag inte somna igår. Största anledningen vet jag nog, de där svettanfallen som kommer mest på kvällen och natten är inte insomningsbefrämjande. Från ett ögonblick till ett annat är jag genomsvettig, och det handlar inte om lite fukt i pannan, hela jag badar i svett och jag kastar av mig täcket. Snart fryser jag, eftersom jag egentligen inte är varm, och så på med täcket igen. Efter en stund är det repris. Och efter att ha upprepat detta några gånger är även sängkläderna fuktiga. Att gå upp och duscha och byta sängkläder skulle visserligen göra hela anrättningen lite mer aptitlig, men det är ju ändå bara tillfällig hjälp så det gör jag inte. Till slut somnar jag förstås ändå, men igår tog det tid, flera timmar.

Resultatet var att jag knappt var vid medvetande när A gick i morse, trots att jag stod upprätt. Jag svepte två koppar kaffe i rask takt, men de gjorde ingen verkan, huvudet surrade och jag var nästan vinglig av trötthet. Så jag la mig ner och vilade, bara en liten stund… Och sov som en sten till klockan var över tio (var fanns svettanfallen då?). Jamen hur bra var det på en skala då? Dels hade jag verkligen inte tid med det, mycket av det jag skulle gjort i helgen blev av olika skäl inte gjort då (papperhögen ni vet…), och det kommer ju inte att bli lättare att somna ikväll heller då.

Jag har aldrig tidigare haft några större problem med sömnen, jag har somnat ungefär när jag lagt ner huvudet på kudden. Visst har det funnits enstaka tillfällen när jag inte somnat, men några timmars minus på sömnkontot har inte varit hela världen. Jag har klarat att sova 4-5 timmar flera nätter i sträck utan att sluta fungera dagtid för det, och det var inte ens länge sen. Men nu börjar plötsligt kroppen ställa krav på rejäl nattsömn. Då tycker jag det är taskigt av kroppen att samtidigt försvåra den där nattsömnen.

Näe, pappershögen var det ja. Och ikväll är det kurs.