lenas egna

plus å minus

Postat i hem & familj 4 kommentarer

Har varit och handlat. Storhandlat. Jag och stadens pensionärer (jag trodde jag var smart som tog mig till Maxi redan på förmiddagen, när det nu är fredag och löning och så, men tänkte inte på pensionärerna…) har trängts runt hyllorna på Maxi. Jag trängs nästan hellre med barnfamiljer, ärligt talat. De är oftast mer effektiva liksom, även om de har en klase skrikiga barn runt sig. Pensionärerna parkerar sin stooora kundvagn på längden intill en kyldisk, och står sedan länge och vänder på falukorvarna innan de bestämmer sig medan de samtidigt blockerar fyra-fem andra artiklar. Träffar de sen en bekant vid disken så är det lika bra att gå vidare till grönsakerna. Där det förmodligen står en annan pensionär och klämmer på gurkorna.

Men det var inte pensionärerna som var plus eller minus egentligen. Minuset var på apoteket, där jag var först. Skulle inhandla Bromhexin, som är min patentmedicin för sprängande bihålor. Men se det gick inte. Bromhexin i tablettform finns inte längre!? Det fick bli Bisolvon istället, same shit men dyrare. Och det verkar som om inte det heller finns i vanliga svälja-hela-tabletter längre, bara såna som ska lösas i vatten. Same shit, fast ännu dyrare. Why?

Pluset blev på Maxis barnklädesavdelning. (Nej, jag springer inte och kollar barnbarnskläder redan, man passerar den när man går in vare sig man vill eller inte.) Tunna fingervantar är en förbrukningsvara för mig vintertid. Såna där ”magiska” fingervantar är de enda som funkar i hundsammanhang, man kan både hantera koppel och bajspåsar och godis och klicker utan att behöva vara barhänt. Men de slits. Minst två par per vinter går det åt. Nu fyndade jag ett fempack för endast 59 riksdaler, och vintern är räddad! Förvisso är det barnstorlek och något korta i skaftet, men de är ju som sagt magiska och räcker till på själva handen. Vuxenstorlek fanns också, fast inte till samma facila pris, och dessutom för stora för mig.

Ett plus och ett minus alltså. Och så har jag ett frågetecken. Vad i hela friden ska man äta för fisk nuförtiden? Om man nu inte vill köpa dyr färsk fisk i fiskdisken, utan nånting att ha på lut i frysen? Fiskarna heter ju så konstigt numera. Jag stod och tummade på något som såg ut som avlånga plattfiskar med ett namn som lät japanskt, men det slutade med lax. Igen. Inte för att lax inte är gott, men jag skulle vilja variera mig litegrann. Min fiskreportoar är minsann inte så bred så det stör, och ska det dessutom vara samma fisksort hela tiden blir det ganska ensidigt.

    4 kommentarer till “plus å minus”

    1. Lotta skriver:

      Tips; Rinexin, för bihålorna. Dock receptbelagt, men oslagbart. Brukar få det utskrivet via telefon när det behövs.

      Här äts det lax, och lax, och … lax. Går ju tack och lov att variera i det oändliga. Annan fisk blir det tyvärr sällan. Förmodligen var det hoki-filé du hittade, det som lät japanskt. Tror det ska vara likvärdigt med torsk, på ett ungefär. Men jag kan ha fel. ;-)
      .-= Senaste blogginlägg från Lotta… Att vilja men inte våga =-.

    2. Agnetha skriver:

      Rinexin finns i en receptfri variant också, om jag inte minns helt fel.

      Pangasiusfilé är jättegott – testa den! Annars är makrill med potatis och stuvad spenat helt OSLAGBART! ;)
      .-= Senaste blogginlägg från Agnetha… Sorg och glädje – och en del mittemellan =-.

    3. Lisa skriver:

      Haha! Den dagen ett fempack fingervantar skulle fungera här uppe finns ju inte.. om man nu inte sätter på sig alla fem på en gång :)
      .-= Senaste blogginlägg från Lisa… Uppflytt till lägre klass spår =-.