Jag ska inte ta upp det där med vad jag tycker om isländska fårhundar igen. Det vet ni ju vid det här laget vad jag tycker. Jag ska istället berätta om när jag rastade mina hundar för en stund sen. Vi mötte en kvinna med två boxrar, ungefär lika ystra som mina odågor var inför mötet. Vi gick åt sidan lite, och när hon passerade oss frågade hon: ”Är det islänningar du har?”
Då blev jag lite… förvånad.
Solen skiner och himlen är blå. En fin dag. Men vi har ramlat in i oktober, det blåser illvilligt och temperaturen är inte speciellt imponerande. Dags att gå ut med hundarna.
Hur mycket ska jag klä på mig? Blåsten, termometern och instinkten säger varma kläder. Solen i kombination med vetskapen om att ett svettanfall per tvåhundra meter (oavsett temperatur) under en promenad är ganska vanligt säger något helt annat.
Ytterligare en faktor i detta svåra val är huruvida jag tänker gå med en hund i taget eller båda tillsammans. Hund gånger två ger ungefär halva promenadtiden, men femdubbla svettmängden jämfört med hund plus hund. (Jag förstår om du inte hänger med här, men jag är skitduktig på matte, det kanske inte du är?)
Hursomhelst. Det är ett jävla dilemma.
Den nya realitysåpan ”Inlåst” gör mig illamående. Man kan inte göra tv-underhållning av precis vad som helst. Om och när de här killarna bestämmer sig för att försöka vända sitt liv på rätt köl, då har de tillräckligt mycket att kämpa med ändå, utan att dessutom ha fått sina liv uthängda i tv.
Tänk om det skulle ha gjorts tv-underhållning av Kå:s liv när han var 15? Jag mår illa vid tanken.