Vi försökte oss på ett litet träningspass på hemmaplan idag, Månsen och jag. Alltså hemmaplan i bokstavlig mening, gräsplätten alldeles utanför porten. Och jag kan lova att det är ungefär det svåraste stället av alla. Det är alldeles för mycket att hålla koll på där, och som enligt Monster är hans ansvar att hålla koll på. Alla grannarna, från gamla tanter till småbarn, vaktmästarna som är bästa kompisar, cockern Benji som bor i markplan och därmed har egen tomt som han vaktar med sitt liv (och alltså blivit en ärkefiende, eftersom vi måste passera hans staket varje gång vi går ut och in).
Men det vore ju hur praktiskt som helst att kunna nyttja den gräsmattan till träning, och jag har ofta tänkt att när vi kommit så långt att det verkligen skulle funka, då har vi kommit långt.
Och…. så långt har vi faktiskt kommit nu! Jag gjorde bara sånt som jag tycker sitter bra, dvs kortkorta linförighetssnuttar, mest vändningar och halter. Och så ett snabbt läggande. Och en liten platsliggning. Och det gick över förväntan alltihop!
Visserligen var inte Benji ute, och visserligen lyste både tanter och ungar och vaktisar med sin frånvaro under den korta stunden vi höll på, och visserligen fegade jag lite och höll till litegrann i skymundan bakom cykelskjulet, men ändå. Jag har absolut ingenting att anmärka på Monster, varken vad gäller kontakt, koncentration eller utförande.
Det finns hopp!
Jag använder ofta och gärna gratis programvaror. Faktiskt, sedan några år tillbaka, enbart gratis programvaror.* Varför betala när man kan få (minst) lika bra saker gratis? Jag använder numera inte heller hackade kopior av kommersiella program, även om man helt bortser från den moraliska/lagliga aspekten, så tycker jag bara att det är krångligt och onödigt när det faktiskt finns fullvärdiga alternativ helt gratis.
Visst finns det lite nackdelar med gratisprogrammen. Uttrycket ”man får vad man betalar för” gäller litegrann även här. Det handlar oftast om bristande dokumentation, man kan få klura lite mer på egen hand ibland innan man får det att fungera, eller innan man hittar vissa funktioner i programmen. Men när det gäller programmens duglighet kan man inte klaga.
Förr hände det då och då att gratisprogram plötsligt övergick till att bli betalprogram, men det var väldigt länge sen jag var med om det sist. Ända tills nu.
I våras läste jag om epost-programmet Postbox. En massa smarta funktioner som till viss del efterliknade Gmail, men ett ”riktigt” epostprogram. Och gratis. Jag som aldrig kommit överens med webbmail av något slag, var förstås inte sen att testa. Efter ett par dagar bestämde jag mig, jag trivdes såpass bra med det att jag gick över helt till det. Gamla mail och kontakter importerades smidigt från Thunderbird och så tänkte jag inte mer på det.
Nu upptäckte jag att min ”gratis” Postbox numera är en 30-dagars trialversion, som dessutom går ut om 11 dagar. Bara att hoppa tillbaka till Thunderbird då? Visst. Men sedan i maj har det tillkommit en del kontakter, och rätt många mail som jag behöver ha kvar, Postbox har ingen exportfunktion och Thunderbird har visserligen importfunktioner för olika mailklienter, men inte för en ganska okänd nykomling som Postbox.
Jag har 11 dagar på mig att klura ut hur jag ska kunna utföra exporten på egen hand. I värsta fall ta det mail för mail (hemska tanke). För jag betalar inte 40 dollar för ett program som skulle vara gratis!
—————————————–
* Jo, jag har ett betalt operativsystem. En fullt laglig version av Windows med licensnummer och allt, och därmed de program som följer med Windows. Men det finns ju liksom i datorn när man köper den, och jag har inte haft någon större anledning att ändra på det. Även om jag ibland blir sugen på att testa t ex Ubuntu.
Annars är allt, antivirusprogram, office-program, bildredigeringsprogram, editorer jag använder för programmering, allt, i gratis Open Source-varianter.
—————————————
Update Och här kommer dagens visdomsord: Googla innan du gnäller.