lenas egna

Jaha, då blev klockan över midnatt idag igen. Men jag är på väg mot sängen, det är jag. Det var jag igår också, vid ettiden. Men precis när jag skulle resa på mig började ett reprisavsnitt av Parkinson, ett avsnitt med tillbakablickar på musikergäster genom åren, alltifrån Bing Crosby till Sting. Och gäster i det här avsnittet var Michael Bublé och Rod Stewart. Så jag blev sittande i soffan, och eftersom jag egentligen var på väg att resa mig blev det på soffkanten, liksom bara på ena skinkan. Och blev sittande så till programmet var slut en timme senare…

Sen började Diggiloo, och jag fortsatte att sitta där på en skinka bortåt en halvtimme till, inte precis för att jag inte kunde lämna programmet, mer för att jag vid det laget blivit för trött för att resa mig. Fördelen(?) med att sitta längst ut på soffkanten på bara ena skinkan, är att man somnar banne mig inte.

Men nu är det raska steg till sängen via tandborsten, imorgon (idag) är det nämligen måndag, och jag hade tänkt att jag skulle ta och börja ett nytt och bättre liv då. Jösses, så strukturerad och effektiv jag kommer att vara!