det nya livet

Jo, jag skulle ju börja ett nytt liv igÃ¥r (igen) och bli sÃ¥där strukturerad och jätteeffektiv som jag egentligen vill vara. Det gick ju sÃ¥där…

Det började inte så bra igår morse. Av någon anledning vaknade jag inte. Jo, det gjorde jag ju, men ett par timmar senare än jag tänkt mig, och det förstörde stora delar av förmiddagen. Eftermiddagen blev väl något bättre, men den var kort eftersom jag var tvungen att börja med maten tidigt för att kunna sticka iväg till kursen direkt när A kom hem. Efter kursen var väl inte dagen helt slut, men jag var det.

Och idag… blev en sÃ¥n där dag som ni kanske inte vill veta alla detaljer om. Men om jag säger att jag under förmiddagen aldrig var längre bort frÃ¥n toaletten än vad lägenhetens väggar medgav, sÃ¥ fattar ni kanske. Strukturerad var jag i alla fall minst av allt. Sen sov jag ett par timmar och sen fick jag lov att vara extra effektiv för att hinna utföra en riktig mÃ¥ste-mÃ¥ste-grej. Ja, sÃ¥ var det tvättstugan och sen var den dagen ocksÃ¥ slut.

Men imorgon. Då jädrar.

Kursen då? Mja, det har väl varit bättre gånger än igår. Det konstiga var att vid förra kurstillfället, när Monster inte fått gjort något på flera veckor och var överladdad så in i vassen, gick det långt över förväntan. Igår, när vi faktiskt hade tränat rätt skapligt sen sist och jag tycker mig ha sett en del framsteg i allt vi tränat, då fungerade han inte alls. Okoncentrerad och gapig var han för det mesta, och testade gränserna för mitt tålamod mest hela tiden.

Det blev ett par genombrott dock. Mentala genombrott för min del. För första gÃ¥ngen kopplade jag loss och gick lite längre ifrÃ¥n vid platsliggningen. Visserligen hade jag lina pÃ¥ som en medhjälpare stod en bit bakom och höll i. Den behövde aldrig användas, men den var bra för min skull, sÃ¥ slapp jag sända ut nervösa signaler. Han lÃ¥g tiden ut, lite pip och lite vridningar var det men inget skall den här gÃ¥ngen. Mitt andra mentala genombrott kom när Monster efter att ha sprungit i sin vanliga raketfart till mig och satt sig vid sidan vid en inkallning, lika snabbt bestämde sig för att han nog vill springa lite mer och drog iväg över planen innan jag hann blinka. Och… jag fick inte panik! Jag höll mig lugn och halade fram repbollen och han kom tillbaka, värre än sÃ¥ var det faktiskt inte.