lenas egna

För tillfället skiner solen över all snö, och det är ett par minusgrader. Det är så himla snyggt så. Och fönstren är tillräckligt rena för att jag ska kunna titta på prakten inifrån. Några fler fördelar med vintervädret än att det är snyggt att se på kan jag inte komma på… Ute är det ju ett elände att ta sig fram utan personskador, och kallt så fingrarna blir som isglassar trots dubbla vantar. De där två minusgraderna känns som åtta (och det är ingen gissning, jag har en liten väderwidget på skärmen som påstår det) tack vare den envisa nordosten. Ändå är det tydligen som bäst just nu, det påstås att det ska mulna på, blåsa upp och komma en massa mer snö frampå eftermiddagen, så det är väl lika bra att jag försöker ta mig ut nu.

Om man nu ska försöka se något positivt i det hela, så tycker i alla fall hundarna att det är fasligt roligt. Ja, och så är dom ju lika rena när vi kommer in som innan vi gick ut, och det är ju rätt skönt särskilt nu när dom fortfarande är utställningsfräscha. (På tal om det, tack för gratulationer om utställningsframgångarna! För den som inte har koll på hur det gick , har Sandra rapporterat utförligt här och här.)

Avslutningstävlingen som vi skulle ha i måndags, blev redan förra veckan uppskjuten en vecka. I måndags, när jag verkligen inte mådde bra, tyckte jag det passade utmärkt. ”En hel vecka till att träna på”, tänkte jag dessutom. I tisdags anföll vintern. Jag vet inte vad som händer på måndag, men kylan och därmed snön ska ju stanna så det där med tävling känns ju lite främmande…?